Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ödmjuk, då är du stenhård, styf och full af högmod. Sådant
kallar Paulus, att "budordet, som war mig gifwet till lifs, wardt mig
till döds" — att "synden wardt öfwermåttan syndig genom budordet".
Sådana äro de rätta werkningarna af lagen, när den träffar hjertat.
Men nu blir det alltför orimligt och halsbrytande att midt i ett
sådant syndaelände emottaga nåd. Derför kröker sig själen åt alla
sidor och söker andra utwägar. Har lagen icke träffat rätt djupt, så
kan menniskan finna lättnad och tröst i sina egna gerningar, sin
ånger, sina böner, sin förbättring, sin seger öfwer wissa synder, sitt nya
religiösa lif. Så danas en farise. Den ene företager sig yttre
gerningar, barmhertighetswerk, religiös werksamhet; den andre söker sin
frälsning i botöfningar, tårar, böner, försakelse, ödmjukhet, afdöende
från werlden; en tredje kan stilla det wäckta bekymret genom att
sysselsätta sitt hufwud med ett andligt studium, att samla kunskap, klara
och sköna insigter, utan att sjelf i sanning ega och öfwa, hwad
kunskapen omfattar o.s.w. Nu är tiden för Andens straffembete. Alla
dessa helgon skall Anden straffa. För hwad nu? — För synd; ty de
tro icke på mig. Anden skall uppenbara, att då de ändtligen gjort
allt, hwad någon dödlig gjort: då de ångrat synden, så att de kunnat
gråta blod; då de bedit dag och natt på sina bara knän; då de på
det strängaste späkt sin lekamen, "intill blods kämpande mot synden";
förbjudit sina ögon att se, sina öron att höra och sin tunga att tala
något fåfängligt; förbjudit sin mun att smaka och sin hela warelse att
njuta något öfwerflödigt; då de gifwit alla sina egodelar åt de fattiga
och anwändt alla sina levnadsstunder för nästans wäl; då de profeterat
i Jesu namn och i Jesu namn gjort många kraftiga gerningar — då
skall den Herren med såren i händerna och sidan fördöma dem, sägande:
"Gån ifrån mig, I ogerningsmän — för synd, ty I trodden icke på
mig." Anden skall uppenbara, att de med all denna sin helighet skola
kastas i det yttersta mörkret, emedan de icke äro klädda i Christi
rättfärdighets bröllopskläder, emedan de icke i den blodige Frälsaren på
Golgatha haft sin enda tröst — icke med Honom gjort det bytet, att
såsom Han tagit deras synder på sig, de ock emottagit hans
rättfärdighet. O, märk en gång, kära själ! att om icke hans gerningar äro
dina gerningar, om icke hans ånger, hans böner, hans lidande och död
äro dina, så är du ewigt förlorad.
O Jesu min starkhet, min helsa, min frid,
Min ewiga salighetsgrund,
Behåll och bewara mig städse derwid
Jemwäl uti sållningens stund:
Att såsom det allt är förloradt i mig,
Så är allt fullkomnadt — fullkomnadt i dig,
Ja, för ewigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
