Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 September
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
owärdighet. Men att framkomma i bönen med den tanken, att Gud
skall höra oss, i den mån wi sjelfwa äro wärdiga, det är just motsatsen
mot att bedja i Jesu namn eller med tröst endast till hans
medlareförtjenst. O, huru mycken nöd och hwilka förödmjukande erfarenheter
fordras icke, för att wi omsider skola alldeles mena det sannt och rent: bara
på Jesu värdighet, bara i Jesu namn, bara för Jesu skull war mig
nådig och gif mig det goda, fastän jag förtjent blott det onda. Men
är nu detta den swåraste konst äfwen för pånyttfödda Guds barn, huru
omöjligt är det icke då för de oomwända att kunna rätteligen bedja en
enda bön på Jesu förtjenst allena!
Lika omöjligt är det ock i det opånyttfödda tillståndet att kunna
bedja i Jesu sinne, att hafwa af hjertat samma angelägenheter och
böner som Herren Jesus sjelf, hwilket war det andra, som hörde till att
bedja i Jesu namn, ty till bön hör sjelfwa hjertats begär och
angelägenhet. Men tänk, hwilket nådens underwerk när jag upptäcker, att jag
genom tron fått ett sådant hjerta, att äfwen när jag icke tänker på Jesu
föreskrift eller exempel för bön, utan går i mitt hwardagliga arbete, jag
likwäl har i mitt hjerta samma bekymmer, samma omsorg, önskningar och
suckar, som jag återfinner i Herrens bön och i andra uttryck af Jesu
sinne. Jag går och tänker och tänker och suckar, att Gud må gifwa sin
nåd till sitt rikes förökelse i mitt eget och andras hjertan — jag har ett
sådant sinne, att ingen större glädje wederfares mig, än när jag förspörjer
Guds werk i en menniskas själ, när jag märker, att Guds rike
tillwäxer på något ställe, att Guds namn blir kändt och äradt. Si, der
har jag då samma sak, som ligger i de twå första bönerna af Fader
wår: "Helgadt warde ditt namn; tillkomme ditt rike." Detta war ock
summan af allt, hwad Jesus här sökte, för hwilket Han smakade döden
och anwände alla krafter att frälsa själar och utbreda salighetens rike på
jorden. Du, som nu går kanske med ängslan och suckan och tänker på
samma sak, själars frälsning och salighet, gläds och häpna öfwer den nåd
som är dig wederfaren, att samma sinne är i dig som i Jesus. Må
då hela werlden för öfrigt wara dig mörk och trång, det är ett nådens
under werkadt i din själ, som tusenfaldigt öfwerwäger allt, hwad på
jorden eljest kan tänkas. När du, utan någon tanke på Jesu föreskrifter
eller på bönerna i Fader wår, kanske både dag och natt umgås med denna
suckan: Ack, att Gud måtte genomdrifwa sin wilja med mig, äfwen om
hans wilja skulle förhindra och döda min egenwilja, blott att hans wilja
sker! Ack, att jag kunde göra Guds wilja! — då är i ditt hjerta samma
sinne som i den tredje bönen: "Ske din wilja". Wakna med fröjd och
häpnad öfwer det underwerket i ditt hjerta, att samma sinne är i dig
som uti Jesus. Hwilken nåd, hwilken herrlighet, att samma Ande bor
i oss som i Gud! Är icke detta ett bewis på en "delaktighet af Guds
natur"?
Jesus, Jesus nu allena,
Jesus, som mig återlöst,
Jesus, Han, Guds Lam det rena,
Han är nu min enda tröst.
Är jag trög till bönen, ropar
Han med stark och wäldig röst
Och sin Fader öfwerhopar
Med sin bön, allt mig till tröst.
Har jag syndat, Han förlåter,
Ej med mig tillrätta går,
Är jag fridlös, Han mig låter
Finna ro i sina sår.
Så i Jesus trygg jag hwilar,
Jag ej heller mer begär.
Tills jag saligt hädan ilar
För att blifwa der Han är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
