Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 12 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 12 December.
Huru skulle Han icke ock gifwa oss allting med Honom?
Rom. 8: 32.
Detta är den mest följdriktiga slutsats af det föregående. Då Gud
gifwit oss den allrastörsta gåfwan, will Han icke förneka oss de mindre.
Hans egen Son är wisst den allrastörsta gåfwa, som någonsin kunde
blifwa gifwen; då skall sannerligen ingenting, som är godt och nyttigt,
undanhållas dem, för hwilka Gud welat gifwa en sådan gåfwa. Han
skall gifwa oss allting med Honom. De orden med Honom gifwa
tillkänna, att wi få allting för Christi skull och i följd af, att Han blir
oss gifwen; likasom en brud får del i allt, hwad brudgummen eger.
Redan här har Fadren med Sonen gifwit oss de allrastörsta gåfwor:
en ewig nåd och förlåtelse för alla synder, frihet från lagens förbund
och all förbannelse, en ewig rättfärdighet för Gud, den Helige Ande i
hjertat, de heliga änglars tjenst och beskydd, bönhörelse och hjelp i alla
bekymmer, ändtligen seger öfwer döden och arfslott i den himmelska
herrligheten. Och månne detta war för mycket att wänta? Twärtom, säger
apostelen, "då Gud icke skonat sin egen Son, utan gifwit Honom ut
för oss alla, huru skulle Han icke ock gifwa oss allting med Honom?"
Det ordet huru uttrycker det alldeles säkra, ja, nödvändiga i denna
slutsats, att Gud då måste wara sinnad att gifwa oss allting med Honom.
Denna herrliga och orubbliga tröstegrund böra wi nu besinna och
anwända wid alla möjliga behof af Guds nåd och hjelp. Du är t. ex.
mycket nedtryckt af synder, faller och förgår dig ofta och tänker, att Gud
måste tröttna wid dig och öfwergifwa dig i wrångt sinne, men du söker
och beder ännu wid nådestolen om förlåtelse och hjelp; huru skulle Han
då icke gifwa dig den, Han, som icke skonade sin egen Son, blott för
att förskaffa oss en ewig nåd? Huru skulle Han icke ock gifwa dig en
så beständig förlåtelse, att Han aldrig tillräknar dig någon synd, utan
låter det wara afgjordt, att Han under hela tiden skall bära dig, sådan
du är, på sin ewiga nåds armar och endast förswara dig? Huru skulle
Han icke gifwa dig en sådan nåd, då Han icke skonat sin egen Son,
utan gifwit Honom ut för oss på den tid, då wi lågo helt nedsänkta i
alla synder, woro hans owänner och föraktare? Huru skulle Han nu
börja att se på dina synder? — Eller du förskräckes och ängslas öfwer
din otro och hjertas hårdhet, att du icke kan tro och fröjdas öfwer allt
detta, öfwer Guds kärlek och Sonens utgifwande, och du suckar: O,
om jag blott hade mer tro och lif i min själ! Men huru skulle Gud
icke ock wilja gifwa dig det, när Han gifwit dig sin Son? Huru mycket
mer skall wår himmelske Fader nu gifwa den Helige Ande åt dem, som
bedja Honom. — Men klagar du då, att du icke ens kan bedja så flitigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
