- Project Runeberg -  Svenska folksagor / Samling 1 /
179

[MARC] Author: Fridtjuv Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jättestugan med korftaket. Med 9 teckningar af Karl Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ströfvade härs och tvärs omkring i skogen och
letade efter en stig, men hur de gingo, så kommo
de alltid tillbaka till samma ställe igen. Skogen
var, som om den hade varit rakt förtrollad. När
de blefvo hungriga, togo de sig en liten bit af
jättens korf. De åto så nätt som möjligt var, för att
det skulle räcka så mycket längre. Men till sist
måste äfven den sista korfven stryka med, och
sedan hade de inte en smul att lefva af. Flickan
satte sig då ned och grät bitterligen.

— Ja, nu hjälper det inte längre, sade pojken,
nu får jag knalla mig i väg till jätten efter litet
mat igen. Stanna kvar här du, och var bara inte
rädd, jag skall snart vara tillbaka.

Och så gaf han sig i väg. När han hade
vandrat en stund, kom han till rödjan och litet därefter
till den stora jättestugan med korftaket. Han
kraf-lade sig upp, kröp försiktigt fram till rökhålet och
tittade ned. Där sutto jätten och häxan igen, och
de sågo lika otäcka och elaka ut nu som förra
gången. Pojken förstod, att det inte var lönt att
be dem om någon hjälp nu heller. Han började
därför krypa ned igen. Medan han kröp, tog han
en liten knippa korf och stoppade den i fickan.
Men härvid råkade han göra litet buller. Detta
hörde jätten. Han tittade uppåt och ropade med
dundrande stämma:

— Hvem är det, som prasslar på mitt tak?

Pojken begrep, att det gällde lifvet och
svarade därför med späd och pipig röst:

— Bara en liten, liten fågel.

— Jaså, sade jätten brummande, då kan du
ingen skada göra, men packa dig i alla fall bort!

Pojken hoppade ned i gräset och sprang det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:54:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bffolksaga/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free