Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Systrarna.
75
om den stundande stora rättegången. Så var
ställningen inom huset, vid den tid då den stora
kostymbalen skulle gifvas i staden, och då Hertha
på sin systers bön bevistade, — »för att litet
muntra sig och dem alla» — en repetition dertill,
till hvilken hon var bjuden. Vi återvända nu till
stunden då Hertha återvänd, från denna inträdde
i sitt och Almas rum.
Djupt inne i hörnet till venster stod
syskonsängen, och der till hälften sittande, hvilande mot
en högt uppbäddad hufvudgärd, satt den äldsta af
de båda systrarne, ännu vid unga år. Hon var
klädd i fina hvita nattkläder, skenet af en liten
sparsamhets-nattlampa på bordet vid sängen,
upplyste ett mildt, blekt ansigte, skönt af själens
uttryck mera än af dragens skönhet, och i hvilket
i detta ögonblick så mycket tålamod, men tillika
så mycken jemmer uttalade sig, att ingen kunnat
se det utan att röras deraf. Den sjuka höll en
Bibel uppslagen och läste i Jobs bok — denna
djupa röst ur den äldsta forntid, som i alla tider
förblifvit och förblir den trognaste tolle af de
hårdt qvaldas suckar och rop. Hon, som nu
läste den, höll en blyertspenna i handen, och hade
gjort märken vid följande ställen:
»Min ande är svag och mina dagar äro
af-kortade och grafven är förhanden.»
»Han hafver sönderbråkat mig alltomkring och
hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.»
»Villt du så hård vara mot ett flygande löf?»
Då Hertha kom in, tillslöt systern boken,
och ett svagt leende upplyste det milda, gulbleka
ansigtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
