- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
2

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rande det yttersta utanverket mot söder, mert nu var det
mycket förfallet och tjenade blott till uppehållsort för
den del af stadsvakten, som skulle uppbära accisen af
landtfolket, när det ville färdas med sina alster genom
porten. De murar, hvilka på sidorna gingo ned till
stranden, voro äfven delvis nedraeade, och hade ej den
djupa skansgrafven legat der bakom, skulle nog mer
än en vandrare gått vakt förbi.

Öfver skansgrafven ledde en hög vindbro till den
öppna, sluttande plan, som nu kallas Södermalmstorg,
och vid hvars södra sida låg det nyss färdigbygda stads-
huset, en byggnad, som, om än icke fullt så prydlig,
som Dahlbergs Svecia gifver vid handen, likväl var nog
ståtlig för att tillskynda borgerskapet kunglig tillåtelse
att få urtappa ytterligare några åmar spanskt vin i
stadskällaren. —

Det var en kall decemberqväll år 1674. I vester
vordo de röda töcknen allt tätare. Dagen flydde och
skuggorna föllo djupare. På Söderbro, der nyss en flock
accis vägrande bönder varit i färd med druckne stads-
knektar, och derifrån vida omkring hörts skrän och svor-
domar, syntes en och annan fotgängare brådskande ila
förbi. Uppe på backen vid Söderport var bommen ned-
fäld, och knektarne, som höllo vakten der, hade sam-
lat sig under muntert glam kring en väldig stockeld,
på hvilken en kopparkittel svängde af och an i röken.

En kortväxt man, med bredskyggig filthatt på huf-
vudet och klädd i vid pelsbrämad kappa, hade en stund
åsett deras upptåg. Han tycktes vänta någon från sta-
den. Men en god trefjerdedels timme gick till ände
och hans min vardt all missnöjdare. Han lät sina blie-
kar noga öfverfara det vida snöfältet nedanför, ända bort
emot Kornhamn, och då den väntade icke heller syn-
tes från detta håll, svepte han kappan tätare kring lifvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free