Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra Elsa, som de gjort så förnäm och grann med
skinn på hufvan kan tänka. Nå vi äro ju riktigt någran-
nar, jäntan min, för stugan syns ju derborta mot skyn.
Hon såg honom käckt i ögonen och tillbakavisade
temligen hårdhändt hans ömhetsprof.
— Kanske I vill inbilla mig — sade hon skrat-
tande, under det att hon strök håret tillbaka under huf-
van, — att I icke sett mig förr för allt det öl I druc-
kit ur der uppe hos far? Men släpp mig fram nu, skall
I ha mång tack mäster Tistel. Välkommen se’n när
vi fått julbrygget färdigt!
Hon nickade fryntligt åt honom och ville fortsätta
sin väg. Men mäster Tistel var mindre böjd derför.
Hasta med mak, gör god sak, tänkte han alltid. Hon
låg icke i sjön, der hon nu var. Dessutom var qvälls-
varden snart färdig, och sedan bussarne fått sin gryn-
välling, skulle han följa henne ända fram till förstugu-
dörren.
Medan de gnabbades härom, kommo tvenne kaval-
jerer uppför backen. Den ene var reslig till växten
och bar gardets fälttecken, den andre, något mindre,
höll sig några steg efter och tycktes vara den förres
tjenare. När de hunnit fram till elden, gick den först-
nämnde rakt mot Elsa och aftog artigt sin hatt, i det
han sade:
— Diable! Vi äro ju riktigt uttröttade af denna
jagten. Hvarför fly så snabbt, när man sårat så många
hjertan.
— Låt mig gå med fred, Ers nåd — I hör att jag
inte vill följa Er.
— Hon är hederlig mans barn Ers nåd — inföll
mäster Tistel ödmjukt — och är icke hållen till dåliga
lekar.
— Hvad nu krabat! återtog kavaljeren, häftigt af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
