Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
truten, i det han skrufvade till rätta sin svarta lam-
skinnsperuk. — Akta er, säger jag, hon spottar snart,
och den hon råkar lefver icke natten öfver.
— Åh, var lugn han, — sade korpral Tistel tvär-
säkert; värre folk än hon hafva vi fört till tings — se
så, maka er nu i väg bussar,
Elsa såg sig spejande omkring bland den sorlande
hopen.
En stund förut, då hon utkommit i gränden, hade
tyske grefvens husfolk, som väckts af bullret, när mu-
ren rasade, mött henne och hållit henne fast till dess
stadsvakten kom. Plötsligt blixtrade det till i hennes
ögon. Hon kastade sig några steg framåt.
— Hjelp mig, Anders! — ropade hon, seende ho-
nom bland de längst bort stående. — Ser du inte att
de vilja åt mig.
Men det tarfvades icke denna uppmaning. Han hade
redan märkt henne och-med dragen värja sökte han
bana sig fram genom trängseln.
— Tillbaka! — ropade korpralen varnande. —
Den som med våld vill frid rättens fånge gör edsöre-
brott!
— Jag vill borga för henne, — skrek Anders
utom sig och sökte hålla knektarne till baka. — I kän-
nen henne mäster Tistel. Hon är Lars Skeppares dotter.
Ett högljudt skratt vardt enda svaret på denna
erbjudan.
— Jo jo men, Anders Barberare, — sade Tistel
och drog munnen upp till ett försmädligt grin. — Hon
har nog månge, som vilja borga för henne, den jäntan,
kan tänka, men gamle Tistel var ingen gäck,
— Tro honom icke, — ropade Elsa, då Anders
stod tveksam ett ögonblick. — Tro honom icke, i Jesu
namn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
