- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
82

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omdöpt och fick skrifva sitt namn i svartboken, som
var ”svartnacka”.

En annan halfvuxen flicka vitnade, att hon sutit
vid sin sömnad och plötsligt fallit omkull, samt strax
bortförts af Elsa. Då hade hennes mor, som var en
beslutsam qvinna, tagit fram en nål och stuckit i hen-
nes finger, men utan att hon deraf vaknat, eller känt
det minsta, förr än Elsa fört henne godvilligt till
baka. Hon berättade vidare, att då hon sista böndagen
sökte begå Herrans nattvard, hade hon kommit att falla
på kvoä vid duken strax invid Elsa, och hade hon då
känt, hur denna tagit ned sin hand och smort henne
på kjorteln med något vått. Sedan hade hon i åtta
dagar hvarje natt förts till Blåkulla och fått utstå mån-
gen faslig pina och åse både synd och elände.

Det var ju förfärliga saker, som kommo i dagen.
Åhörarne sågo också ganska häpne ut. Att så mycken
synd kunde finnas i verlden, hade de knappast kunnat
föreställa sig, oaktadt presternas idkeliga verop, att
hela verlden endast var en stor och stinkande syndpöl.

Sedan alltså den tilltalades brottslighet i allmänhet
konstaterats, kom ordningen till de särskilda anklagelse-
punkterna. Af dessa intog hennes flykt genom muren
till den tyske grefvens hus främsta rummet. Det hade
nämligen länge utgjort ett spörsmål mellan de lärde,
huruvida en trollpacka egde samma förmåga som den
lede att ändra materiens synbara form.

Att detta låg inom möjlighetens gräns, åtog sig nu
en liten elfvaårig pojke, vid namn Petter Grå, att be-
visa för rättens ledamöter.

Han skelade, och såg så illmarig ut, när han trädde
fram till bordet att vid hvarje annat tillfälle skulle
han säkert blifvit öfverantvardad åt mäster Holger Skarp,
som höll vakten vid dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free