- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
114

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet förvånad, då han ieke fann sin hustru redan i ar-
bete. Hans förvåning stegrades naturligtvis ännu mer,
då hon hvarken den dagen eller den följande lät höra
af sig.

Han kunde aldrig riktigt sätta sig in i den före-
ställningen, att hon försvunnit på naturligt sätt, och —
hvad ingen kunde hafva trott om honom — han sörjde
henne djupt. Men det märktes också mer än väl, då hon
var borta, hvad hon varit i hemmet. Golfvet låg der
icke mer så bländande hvitt, under det friska granris-
täcket, som när hon fejade det. Den stora kopparkit-
teln blänkte icke mer så ståtligt i skenet från spisel-
brasan. Sotig och med sönderbrutet skaft låg han vräkt
i en vrå, fyld med sopor.

Lars sjelf undergick en märkbar förvandling. För
hvarje dag vardt han allt snäsigare mot dem, som
kommo i beröring med honom, och han:jagade slutligen ge-
nom sitt vresiga lynne på flygten alla sinå gamle vänner.
Sedan kom en tid, då han icke mer lemnade sin stuga,
för att icke behöfva möta någon eller tala vid någon.
— Fisket, — brukade han säga, — lönade sig icke
mer. Mångelskorna vilja icke betala mer än tredjede-
len af hvad fisken är värd. Dess utom hade han mist
flere nät och båten hade fått en läcka, som han nog
aldrig skulle få tid att laga.

Den ende, som oftare besökte honom, var Anders
Barberare. Långt ifrån att vara välkomnare än någon
annan, fick emellertid äfven denne tåla mer än ett ut-
brott af gubbens dåliga lynne. Men kära minnen hvi-
skade förmodligen i ynglingens öra och förtogo stundens
obehag; och det torde hafva varit ovisst om, hur långt
gubbens gnat skulle hafva sträckt sig, för att icke An-
ders skulle hafva känt trefnad i den låga stugan vid
Hornsgatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free