Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad, hennes läppar rörde sig, som hade hon velat tala,
fast intet ljud kom öfver dem.
— Det är uppenbart, — hviskade magister Olaus,
— att hon rådgör sig med satan och ber om hans
bistånd. Endast en ond ande kan pressa en menniska
så hårdt.
Han började åter att läsa och förmana och hans
böner vordo allt ifrigare.
Då varseblef han plötsligt, vid en häftig rörelse
som Elsa gjorde, något blankt skimra till mellan hen-
nes händer. Han böjde sig ned, för att efterse hvad
det var och upptäckte en liten tunn silfverplåt af ore-
gelbunden form, som var fastsatt vid en snodd om hen-
nes hals. — Var detta en ny arg list af satan, ärnad
att i sista stund bedraga honom?
— Ser du hvad det är som blänker, Holger? —
frågade han hviskande, och pekade på korset.
— Ja, Ers ärevördighet! Visst ser jag det otyget.
Men för Guds skull rör det ej. Det är nog bara en
näfverlapp, som hon doppat i bockblod på sista Blå-
kullafärden.
— Men tycker du ej att något står skrifvet på’n?
— Tror så med Ers ärevördighet, men det är nog
bortblåst vid dager.
— Se efter du, jag har svaga ögon!
— Nej Ers ärevördighet! jag kan, fan förgylle mig,
inte läsa en rad, hvarken tryckt eller skrifvet.
Äfven magister Olaus syntes den gången vara föga
läskunnig.
När han en stund senare lemnade stadehuset, sade
han till mäster Skarp i förmanande ton:
— Du bör lägga bort att svärja Holger. Denna
synd förställer lätt vår syn och kan i längden göra
vårt rikes minskning och förderf. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
