- Project Runeberg -  Elsa. En berättelse från hexprocessernas tid /
163

(1879) [MARC] Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att minsta veck förstördes. Mer än en gång blef jag
då stående framför den ståtlige och förnäme herren i
det svarta huset, när han, följd af granne betjenter,
steg till häst, eller bars bort i sin förgylde bärstol. En
dag stälde då satan till, att han kom att se upp i
mina förvånade ögon, och sen, ja, sen... Du är icke
dum, Anders Barberarel...sen vet du nog det som
kunde hända.

Hon höll åter upp, liksom för att utröna verkan
af sin berättelse.

— Ser du, Anders, — återtog hon derefter, — när
satan lofvar någonting, gifver han en guldring, hvilken
dagen derpå endast är en näfverbit, och så är det
ock med de förnäme. Guld och gröna skogar får man
löfte på, men när det gäller, får man icke en gång
surt paltbröd och’ svagdricka. En dag — det var den
dagen jag vitnade på Elsa — gick jag upp till honom.
Han var vresig och arg, ska’ du tro, och ville icke alls
höra på mig, utan kallade mig för allt ondt. Men då
tog jag ölkruset på bordet och kastade det i hufvudet
på honom, så att det stänkte högt i taket!... Basto-
nera den trollpackan! röt han och svor ursinnigt, och
hundar. och betjenter föllo nu öfver mig som vilddjur.
Ja, han fick sin vilje fram, ser du, men intet ljud fick
han ur denna munnen.

Hon tystnade och hennes hufvud sjönk ned mot
bröstet. Solen sände genom gluggen vid taket en bre-
dare ljusstrimma, som kom dammet att dansa i under-
bara färgskiftningar.

— När jag åter kom till sans, — återtog hon,
var jag instängd i en mörk källare, der jag fick sitta
i dagar och veckor. Jag klagade förstås för höga rät-
ten, men höge herrar hacka inte ut ögonen på hvar-
andre, och de satte mig i stället hit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:56:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgelsa/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free