Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Flertalet af dessa dikter är äldre än värmlandsdikterna
liksom afdelningarna »Stämningar och stämningsbilder» och
»Likt och olikt» i sin helhet. Man märker det på den
stundom bristande behärskningen i uttrycket. De talrika
och delvis mästerliga efterbildningarna efter andra diktare
visa omfattningen och djupet af Frödings studier i äldre
diktning. Det är fullt själfständiga verk, Klädda i en dräkt,
som hämtats ur historiska klädkammare. Tag som exempel
den i Horatius skrifsätt diktade »Ode till Publius Pulcher».
Den tomhetskänsla, den besvikenhet, den ödslighet, hvars
frost isar en från de klassiskt formade raderna, är ingen
imitation, ehuru versmått och bilder hämtats ur den romerska
skaldens fatabur.
Fröding inträdde åter i Karlstadstidningens redaktion
och var under följande år en flitig medarbetare där. Själf
har han förklarat, att han var lat och vårdslös som
tidningsman — alldeles som Viktor Rydberg påstod om sig själf
— men han har åtminstone riktat sitt blad kvantitativt och
kvalitativt högst betydande. Han skref en mängd olika
saker. Dels hade han vanligt tidningsmannaarbete, referat
och uppsatser, dels författade han krönikor, berättelser —
af hvilka flertalet är värmländskt allmogemål — och
granskningar af teaterföreställningar och böcker. En stor del af
hans dikter trycktes först i tidningen, innan den utgafs i
samlingarna, och det är inte få, som ännu äro tillgängliga
bara där.
Hans bokgranskningar äro sällan utförliga eller
omfattande; som vitter bedömare har han vanligen inskränkt
sig till redogörelser och helt kort uttryckta sympatier. Med
mycken värma anmälde han Selma Lagerlöfs »Gösta Berlings
saga» och Heidenstams »Hans Ålienus». Strindbergs
författareskap älskade han naturligtvis i hög grad. Tolstoy
och Nietzsche intresserade honom mycket. Svensk diktning
låg honom alltid synnerligen om hjärtat, längre fram
funderade han allvarligt på att skrifva en serie karaktäristiker
af samtida svenska skalder. I allmänhet synes hem i sin
kritik ge uttryck åt mer realistiska synpunkter än man
kunnat förmoda, i det hans starka verklighetssinne kom
honom att ta afstånd från de romantiska drömfosterna. Som
krönikeförfattare har han nog trifts bättre än som kritiker,
en sysselsättning, som var honom tämligen främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
