- Project Runeberg -  Svenska skalder från nittitalet : sex essäer /
89

(1906) [MARC] Author: Ruben G:son Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

Hans krönikor äro i allmänhet lätt och ledigt skrifna, berätta
en liten händelse eller gifva några reflexioner utan alla
anspråk för resten. De äro aldrig betydande, vare sig han
behandlar politiska frågor eller konst eller andra allmänna
intressen. Hans prosastil erbjuder inget märkligt, det är
något aftrubbadt och hvardagligt öfver den, det är inga
klangord, som ljunga fram där, ingen skarp tillspetsning
som sätter märken i ens sinne och framför allt ingen rytmik.
Hvad som särskildt tyckes ha roat honom är balerna i
Karlstad, deras stämning af ljus, färg, musik och ungdom
har ryckt honom med sig. Ibland strör han in en dikt,
och då växer och djupnar hans framställning med ens.
Den är af en mycket egendomlig verkan, denna motsats
mellan hans hvardagliga prosa och hans underbara vers,
där hans ord så ögonblickligt får en annan klang och ett
annat värde.

Af dessa smådikter kan ett par förtjäna att anföras.
I en krönika för den 16 april 1892, som betitlas »Flickprat»
är det en ung dam vid namn Alice, som helt flickfömumstigt
resonerar om en hel del ting och till sist meddelar följande dikt:

Min hvita sidensko.

Det jämrar och det gnäller
i lifvet nu för tiden:
vårt lif det är ett jämmerlif.
vår jord en jämmerdal.
Den är så katten häller
— min hvita sko af siden
vet bättre råd, på rosor går
hans dans på lifvets bal.

Och den som står i hörnet,
när glädjen gifvit korgen
men tom på rosor, jämre tyst
och lämne oss i ro!
Och tala ej om tornet
och synderna och sorgen —
jag sparkar undan släpet med
min hvita sidensko.

Denna flickaktiga själfviskhet i sin lätta spotskhet fick
inte behålla sista ordet. En vecka senare uppenbarade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free