- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
151

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grebet Ångest». Kierkegaard uppträder där som en
fullkomlig Joseph de Maistre, fastän utrustad med ett
skarpsinne och en psykologisk iakttagelseförmåga, dit de Maistre
på långt när ej når. Midt under djupsinniga psykologiska
utvecklingar undfalla de största dogmatiska
osmältbarhe-ter hans penna, liksom plumpar. Han förklarar där,
att härstamning från flera menniskopar är en omöjlighet,
att språket har ett öfvernaturligt ursprung, att döden är
syndens straff, att genom ätandet af frukten från
kunskapens träd »differensen mellan godt och ondt kom in i
verlden, men tillika den sexuella skillnaden såsom begär.»
Ja, han hånler öfver, att man i våra dagar »blir
sentimental och känslofull» vid den tanken, att inga
hexpro-cesser och inga kättarebål numera finnas. Han finner
det medlidande med själen, den vilja att genom alla
medel trygga dess frälsning, hvilka framkallade dessa stränga
matt och steg, vara långt värdigare, etiskt sedda »af en
hättre bonitet», än »vår upplysta tids» medlidande med
offrens plågor; och han prisar Augustinus, emedan denne
var ännu alt för okunnig om den moderna tidensi
fördragsamhet för att hysa en så slapp känsla. »Var det
ej Augustinus, som anbefalde straff, ja dödsstraff för
kättare? Saknade han månne medlidande, eller månne ej
olikheten mellan hans handlingssätt och vår tids snarare låg
däri, att hans medlidande icke gjort honom feg?» och
han jämför vår tids ovilja mot en kyrka, som innehar och
använder inkvisitorisk makt, med rädslan för» att låta läkaren
skära och bränna i ens kropp», när det gäller att blifva botad.2

Det förefaller ingalunda underligt, att den, som kunde
gå ända därhän att finna autodaféer vördnadsvärda, hyste en
alt jämt tilltagande motvilja för naturkunnigheten, som också 1

1 Begrebet Angest, 2-.a uppl. sid. 75.
’ Begrebet Angest. sidd. 126 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bgskierkeg/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free