Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 83
Bruksförvaltaren låg ständigt efter honom och
bedyrade sin vänskap. Ju mer Jan drog sig
undan, desto ivrigare blev Jörgen och det såg till
sist ut som om bruksförvaltaren icke haft högre
önskan i livet än den att knyta vänskap med
Ryglingesonen. Men de voro så olika till lynnet,
att allt vad bruksherrn gjorde och sade endast
ytter mera uppretade Jan. Han kallade honom
svåger, emedan han någon tid sammanlevt med
Jans syster Märta. Härmed trodde han sig göra
Jan en stor heder.
En söndag vid Mickelsmässotid stod Jan på
kyrkbacken och väntade med de andra bönderna,
att kyrkherrn skulle komma. Bäst de bytte ord
om havreskörden, som det året ruttnade bort på
fälten, kom Björkenäskärran rasslande på vägen.
Som alltid körde bruksherrn i vildaste fart och
gitte knappt röra vid tömmarna. Framför kyrkan
höll han dock inne med ett starkt ryck och
ropade:
"Var har jag svåger min?"
Jan låtsades icke höra. Han ville också gå
sin väg, men kunde icke. Bönderna sågo
förläget i backen och makade sig varligt åt sidan,
så att han stod ensam. Kärran borta vid
kyrk-stolpen knarkade illa, då bruksherrn vältrade ur.
Han gick stödd mot två käppar mycket långsamt
och frågade ideligen efter svåger.
Jörgen Siedel var då trettioåtta år gammal
men till följd av sin fetma och fotskadan mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
