Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frida bara bad att fä gå sin väg. Och gick.
Äfven Ingrid ville gå sin väg för att sålunda visa
sitt ogillande af Bengts åsikter. Men hon dröjde
och såg frågande och bedjande på honom.
»Ja, jag har talat med Sven.»
»Om — om mig?»
»Nej, inte om dig. Du kan gärna gå och
klä på dig.
— Stäng dörren efter dig; det har fruntimmer
sa svårt att lära.»
Ingrid gick och stängde dörren efter sig.
Bengt smålog och Ragnar fann tillfället ypperligt
att göra en ganska viktig fråga.
»Pappa du, är det sant, att du blir rädd
om jag tittar på dig — riktigt? Du förstår om
jag tittar så där särskildt, säg?
— För det har mamma sagt», förklarade han.
»Har hon. Ja det kan ju hända.
— Men du vågar ju aldrig se på mig — rikligt?
Eller hur?»
Nej det vågade inte Ragnar.
»Ja då så. — Gå nu din väg!
— Lostman sköter jag själf på en stund. Adjö.»
Och så var Bengt ensam med Lostman och
med Lostmans hustru. Han tog den trebenta
stolen, den enda, och satte sig hos den sjuke.
»Ja så skulle vi talas vid då, Lostman.
— Du hör väl, hva jag säger?»
Den sjukes händer kramade och kramade;
han kastade på kroppen och lyckades komma upp
på armbågarna; och med ett nytt kast låg han
på vänster sida med ryggen vänd åt Bengt.
»Hör du bättre på det viset? Det var
egendomligt.
— Men lika godt. Jag vill bara fråga dig, om du
har talat med någon människa angående branden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
