Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bengt slamrade med skeden.
»Hva får vi nu? Fisk förstås!»
Ja. Att inte Bengt tyckte om fisk! Nu
kunde Ingrid byta om fat. Och vara försiktig,
när hon tog upp fisken, den hade visst kokt lite
länge. Sven erbjöd sin hjälp men fick afslag.
Ingrid dukade bort och dukade fram. Sen gick
hon bort till forsen.
»Där stå Ragnars blommor», sade hon och
pekade. »Jag tror jag hoppar i?»
Sven tog henne om lifvet.
»Det låter du bli.»
Frida tyckte inte om dumt skämt; föröfrigt
trodde hon icke att man skulle kunna drunkna
där. I den stora forsen kunde man drunkna
men icke i den här. Den här var endast en liten
gren af den stora. Och därtill värden uppdämd;
för att icke dra vatten från kvarnen. Kvarnen
fanns visserligen icke mer; men dammen fanns,
och vattnet flöt ganska stillsamt och beskedligt
öfver dess trä och sten, fräste litet i fallet, flöt
en half meter under kvarnkammarens stentrapp
och delade sig kring en liten ö, en sten, som
samlat jord på sin hjässa. Och som en fjäder på
jordhatten sviktade vackra blå blommor.
Ragnars blommor.
»Att ni inte sätter er så man kan få äta!»
Sven ville stå länge ännu, men flickan gjorde
sig lös. Bengt lade för sig betydligt af fisken,
som han icke tyckte om, och rörde med gaffeln
bland bitarna.
»Det här är ju soppa, det här också.
Hvarför lät du dem inte stå, som de stod?
Så hade jag åtminstone haft någonting att se på.»
»Du kan väl se på dem nu också.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
