Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
steg, lian tog. Men smärtan eggade, och han
försökte gå så raskt och oförskräckt som möjligt.
Nu kom han ut pä ängen. Dånet af den
stora forsen mötte honom. Han stannade på
bron, stödde sig mot käppen och såg ned på de
snabba, sjudande, ilande massorna. Han ville bli
yr i hufvut, Nyss när han reste sig, hade ban
varit yr, medvetslöst yr. Det var skönt. Men
det försvann och kom icke igen, hur han än
stirrade ned i det forsande vattnet.
Dånet gjorde ondt i hufvut. Det var tid att
gå hem. Han ville sofva ett par timmar
åtminstone.
Om lian mötte dem? Nåja, pojken hade ju
fått slå så mycket, han ville, och var väl nöjd
nu. Och själf hade ban endast lust att sofva.
Att gå ner till byn och låta länsman ta sig. Och
att sofva. Det förvånade och generade honom,
att ban icke kände vrede. Att han kunde tänka
så lugnt på dem båda.
All pina, all vånda, all skam, all galenskap,
som jagat honom den långa natten, allt detta
mynnade i en obetvinglig lust att sofva. Han
kom att tänka på sin far, en ung storväxt karl
med långt, långt rödt skägg. Han hade
drunknat, när Bengt var sex år; fallit i, i fyllan och
villan, sade somliga; gått i nykter ocli med fri
vilja, sade andra. Hur som hälst så hade han
varit drinkare. Och Bengt mindes hans
tungsinta och motvilliga min, när han fyllde och
tömde sitt glas. Och hur ban rodnade, och liur
ban började väsnas, och hur han tog mor om
lifvet. — Så blef Bengt utkörd. Men under
natten hörde ban liårda snarkningar och undrade
om ban själf skulle få sofva så tungt, när ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
