Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
då jag såg Kurt med armen kring Katjas hals som skar
tänder då hon såg Ludvig vid Sussis stackars fötter!»
Släkten greps av förfäran. De kände i luften att Julia
var på krigsstigen. Någon försökte hejda katastrofen men
Julia lät icke hejda sig. Hon nöp i klänningen som var
vacker som en dröm, höll upp framvåden för att inte
trampa på den och trippade fram mot amerikanskan med ögon
som sprutade av förakt. Hennes tal ökade i tempo ju
närmare hon kom:
»Kära vänner, jag vill bara bevisa att vi mycket väl vet
hur ruttna våra äktenskap äro och hur vi bedra varandra
huller om buller, buller om huller–»
Nu kunde inte Kurt tiga längre. Han såg
Sveaverks-lånet dunsta bort i fjärran men han ville rädda vad som
räddas kunde och han röt:
»Julia! Hejda ditt temperament!»
Julia knuffade undan honom. Han tog sig kring huvudet
och gömde sig bakom en av hallens pelare, under det Julia
fortsatte, nu flammande arg:
»Jag är en bildad europeisk kvinna och talar alltså inte
sanning i onödan. Men om amerikanskan betvivlar min
förmåga, så ska hon få sanning tills hon storknar!»
Nu var vreden uttömd och Julia kom till besinning då hon
fick se Kurt som stack fram huvudet bakom pelaren.
Ögonblickligen förstod hon vad hon gjort. Hon hade omöjliggjort
Kurts planer, alltså måste han vara förfärligt ond på henne.
Hon tog genast till bönboken:
»Kurt lille, nu ska jag vara tyst», sa hon! »Absolut tyst!»
Hon lutade sig mot trappräcket och la munnen mot
handen för att kunna tiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
