Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotade henne så att följa henne i graven att hon
gick in på giftermålet och tänkte att hon alltid
skulle kunna ta livet av sig sedan de smakat
kärlekens fröjder. Då det blev känt i staden att
tou-rainaren för sin älskades skull offrade sin
förmögenhet och sin frihet, ville alla se honom. Hovets
damer täckte sig med smycken för att få tala med
honom, och han blev omringad av kvinnor. Men om
någon kunde tävla i skönhet med Tiennette hade
dock ingen hennes hjärta. Då träldomens och
kärlekens stund nalkades smälte Anseau allt sitt guld
till en kunglig krona, som han prydde med sina
pärlor och diamanter, överlämnade den sedan i
hemlighet till drottningen och sade: Madame, jag vet
inte var jag skall göra av denna dyrbarhet. Allt vad
som finns i min bostad skall i morgon tillfalla de
fördömda munkarna, som ej ha haft någon
barmhärtighet med mig. Värdigas alltså ta emot denna
krona. Det är ett ringa tacksamhetsbevis för den
glädje ni berett mig att få se den jag älskar, ty intet
pris är för dyrt för en av hennes blickar. Jag vet
inte vad det skall bli av mig. Men om våra barn en
gång bli fria, litar jag på min drottnings godhet.
— Bra sagt, min vän, sade kungen. Klostret skall
nog en dag behöva min hjälp, och då skall jag inte
glömma denna historia.
Det blev en väldig trängsel i klostret då Tiennette
vigdes. Drottningen skänkte henne bruddräkten
och kungen gav henne tillåtelse att dagligen bära
guldörhängen. Då det vackra paret färdades från
klostret till den nyblivne trälen Anseaus bostad
vid S: t Leu voro alla hus illuminerade där han drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
