Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommunism som i Platos »Stat». Ämbetsmän förestå
fördelningen af produkterna och, som på småproduktionens
tid var naturligt, äfven af själfva produktionsmedlen bland
medborgarne. Styrelsesättet är demokratiskt. Alla, män
och kvinnor, måste lära dels jordbruk, dels ett yrke.
Religionsfrihet råder — »Utopia» skrefs, när reformationen
stod för dörren. Alla produkter lämnas och
förnödenheterna afhämtas i varuhallen midt i hvarje stadskvarter;
för denna mekanisms jämna gång sörjer statistiken.
Samhällets ändamål är att möjliggöra för sina medlemmar
njutning af allt hvad lifvet bjuder, materielt och andligt.
Man ser att Thomas Morus icke för intet var en den ljusa
renässansens son.
I förberedelserna till den stora franska revolutionen
såväl som i dess förlopp spela däremot »socialistiska»
tendenser en ganska ringa roll. Denna hvälfning beseglade
»tredje ståndets» seger öfver feodalsamhällets privilegierade
härskande stånd, öfver monarki, adel och prästerskap;
politisk och borgerlig frihet var dess hufvudlösen, och
jämlikhet kräfde den segrande bourgeoisin väl uppåt, men
ingalunda nedåt mot arbetarna, hvilkas föreningar den i
frihetens namn förstörde och hvilka den utestängde från
valrätten. »Revolutionens uppgift var», har Georg Rrandes
träffande anmärkt, »att befria kapitalet från orättfärdiga
bördor och hinder, icke att begränsa kapitalets makt.»
Denna dess allmänna hufvudkaraktär uteslöt dock icke att
äfven proletariska synpunkter stundom trängde sig fram
vid sidan af den revolutionära hourgeoisins. På sitt sätt
företrädde redan Rousseaus lärjungar, gent emot Voltaires,
»socialistiska» möjligheter, så till vida som de förutom
individens rättigheter strängt framhöllo människornas
solidaritet och broderskapets plikt. »Girondisterna,» säger
Brandes, »bekämpade hvarje despotism, som bar mänskligt
anlete, men gåfvo å andra sidan intet skydd mot
förhållandenas despotism. För Rousseaus lärjunge Robespierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
