Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
honom sittplats. Han tog icke ögonen från
da.-sänkan som mynnade ut på den stora slätten; dtt
var här ryttarne kommo, då de förde bud till slotte:.
Savagrin sökte en bekväm plats i hans närhe:,
ocli han såg med maklig välvilja på den sträckta,
ungdomliga halsen och det ifriga hufvudet, son
böjdes och växlade läge för att bättre kunna se.
Armen, med hvilken lian tryckte sig fast til
muren, ocli som hade de första otydliga kraftlinjernt,
gaf Savagrin funderingar. Och, då han såg den
kramande, envisa handen, som ansträngningen gjorde
hvit, sade lian till sig själf:
— Tiden har som vanligt sprungit ifrån mig.
Gossen är äldre, än hvad jag trodde, och man
skall få se, att han snart skaffar sig det, som
är angenämare än mina lärdomar och de lugna
stunderna i detta vackra slott. Angenämare för
ett ungt brushufvud och långt farligare. Långt
farligare.
Han strök sig öfver ansiktet med en
skäln:-aktig men litet orolig suck.
— Solivro! ropade han. — Solivro, jag är
rädd att dina tankar icke äro så förståndiga, soin
jag skulle önska. Hvad tänker du på?
— Jag tänker på fader och matretterna.
— På ingenting annat?
— Jag vet icke. Jag tänker på rätt mycket;
jag tänker, att här är tråkigt, och att jag bra gärna
skulle vilja komma härifrån. Nu ville jag vara
hos fader.
— Ocli råttorna? Ilar du glömt råttorna? Du
har en stark båge, och den vackra pilen bär da
ständigt hos dig, men jag ser dig aldrig skjuta
efter råttorna.
Men Solivro fnyste och sparkade otåligt mot
muren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
