Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Eli morgon, då Tairavita, ännu halfnakeu,
höll på att reda flickans hår, grep barnet med en
hastig rörelse ned i hennes barm och drog upp
ett lysande föremål, som hon räckte mot Irla.
— Se, se! utropade hon. Se, hvilken vacker
kedja, moder har! Du har väl aldrig sett dess
make? Säg!
Med ovanlig häftighet ryckte Tairavita kedjan
från barnet. Hon skyndade att gömma den på
dess förra plats. Och då flickan började gråta,
tillrättavisade hon henne med stränghet.
Irla hade igenkänt den gyllene furstekedjan.
— Du bär då ännu denna kedja? Du liar
icke sålt den? Under all din nöd har du bevarat
den!
Tairavita såg upp, förvånad.
— Du vet ju, att hans namn står ristadt på
skifvan. Solivro. —
— Och han är dig alltjämt lika kär?
Hon fick icke något svar. Och hon behöfde
icke något. Men allt detta föreföll henne så
barnsligt, så dumt, så gränslöst dåraktigt. Hon fick
tillbaka något af den liflighet, som fordom gjort
henne så lustigt aplik. De långa armarna svängde,
öfverkroppen dök upp och ned, rösten sjöng.
— Hvad är du, syster? En elak eller en
dåre, som ska bindas och slås, eller en blind, som
ska ledas ocli fösas? För dina barn har du ej
kärlek; än mindre för dig själf. Och din älskling
ger du blott smärta.
Men Tairavita svarade:
— Syster, du vet, att jag icke vill göra honom
smärta. Men nu gör du mig.
Irla sade:
— Tror du, att han kan glömma dig?
— Då Aeretanien en gång blir lugut, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
