Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
supplement. När traditionen ställde sig till den romerske
öfverherdens förfogande, måste skriften göra detsamma. I
katolicismen är och måste allt vara honom underordnadt, som till
tron och sederna hörer. Äfven med sina inre oppositionella
element är därför katolicismen alltid en religiös monarki;
påfven är religionens representant och herre öfver dess förekomst
på jorden. I hans officiella person är kompromissen mellan
det gudomliga och mänskliga fullständigt genomförd, och det
utgör katolicismens begrepp.
Hvad är protestantismen? Man har svarat, att den utgöres
af den ursprungliga katoliciteten, sådan den föreligger i de
första århundradenas läroutveckling och reformatorernas båda
principer, den formella skriftprincipen och den läroinnehållet
regerande materialprincipen. Det ligger en viss sanning i detta
svar, hvilket isynnerhet icke historikern kan förbise. Ser man
på protestantismen sådan den faktiskt varit och ännu är, så
utgör detta svar en i det väsentliga träffande karaktäristik.
Protestantismen kan, såsom den historiskt förefinnes både i sina
officiella dokument och i det inre lifvet hos dess ledande
personer, betraktas som en ny anpassning till katolicismens bättre
religiösa egendom under kraftigare orientation hos aposteln
Paulus.
Men då vi hänvisas till att grundligt förstå protestantismen
icke blott som empirisk realitet utan som grundläggande
lifsmakt, på hvilken vi fortfarande äga att lefva, få vi icke nöja
oss med det gifna svaret.
Protestantismens princip skall sökas genom en analys af
det nya religösa medvetande, som föddes i reformatorernas,
särskildt i Luthers medvetande.
Luther stod i en ny tids inbrytande och tillhörde ett folk,
som hade en kommande rik utveckling framför sig.
Medeltidens sista århundraden kunna kännetecknas som förberedelse
till ett nytt genombrott på alla områden; och religionen skulle
icke vara oberörd af denna omdaning, tvärtom såsom det
centrala omfatta hela förnyelsen. En längtan till religiös
frigörelse gaf sig därför nu allmänt tillkänna och tog sig många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
