Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är därför alldeles riktigt, då förf. låter Mäster-Sara
uttala en förbannelse öfver Rackar-Aspens hus och denne
skyndar, fast förgäfves, af vända hennes ords kraft genom att kasta
glödande eldkol efter henne och så använda eldens urgamla
reningskraft. Det är vidare alldeles riktigt, då förf. låter finnen
vara främst i trolldomsmakt och öfverlägsen lappen samt låter
den fruktade Finn-Anton säga till en besökare: »Du pratar om
satans makt, du skoledjäkne. Något förmår han väl... Men
han viker sig för jäntan min ändå. En lögnare var han af
världens begynnelse, men allt hvad han ljög, det var och
förblef ej annat än lögn. Värre var jäntan min, för hon var karl
att ljuga en gudlös ogärning, som sannades genom själfva lögnen»
(I, 238). Han syftar härmed därpå, att en hel finnby på ett
sjuttiotal själar genom dotterns lögn blifvit innebränd (I, 240).
Det är därför Finn-Anton kan yttra: »Vi ärom ett folk, som det
sker till viljes, så att hvad vi tänkom, det sker äfvenså» (III, 22).
Han behöfde icke som andra använda gamla stubbar för att för
fiendens ögon framtrolla hela härar, utan kunde blåsa fram
dem ur väder och vind och slå fienden med ledvärk, som
naglade fast honom (III, 286). Genom denna konst bereda han och
Lapp-Pålle äfven den store Mickel ändlösa svårigheter (III, 383
ff). Genom sin blotta vilja och onda öga kunde Finn-Anton t. o. m.
hindra Mickel, nu konungens makthafvande, att taga
Mäster-Sara i hand (II, 366 ff). En gång hade kapitlet kallat den
fruktade till rannsakning, men kapitularerna fingo en gruflig
ledvärk och måste bedja honom gå sina färde (III, 336).
Utrymmet medger icke att relatera flera exempel på
naturlig magi i »Den stora vreden». Med rätta har förf. åt denna
magi gifvit en stor plats vid skildringen af det dagliga lifvet,
ty detta var i de tiderna genomväfdt med tusentals magiska
bruk. Dessa följde människan till skydd eller anfall i hela
hennes lif alltifrån vaggan till grafven, ja gingo både före och
efter dessa, ty många voro de försiktighetsmått, som en moder
måste iakttaga för att hennes väntade barn skulle utan olycka
se dagens ljus, och då människan en gång var borta, hade man
ännu att räkna med henne som gengångare. Den magi, som
här kom till användning, var ofantligt mera brukad än den
dämonistiska, men lyckligtvis var den icke så sedligt ruinerande
som denna, allrahelst mycket gjordes utan att man rätt visste
hvarför.
En stor del af signeriet skedde ju ock i godt syfte, var
hvad man kallar hvit magi i motsats till den svarta eller
maleficium. I katolsk tid öfvades sådan flitigt äfven af prästerna
och munkarna för botande af sjukdomar. I dessa »läsningar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
