Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess kraft eller manifesterar det sig t. o. m. i synlig närvaro.
Eller ock kan det bekämpas eller tillintetgöras såsom t. ex.
Sankt Laurentius gjorde med Lunds domkyrkas byggmästare,
jätten Finn, så fort han blott fick veta hans namn. Det är
dessa idéer, hvilka ligga till grund för det mångförgrenade
signeriet med dess besvärjelser, hvilka formulerats omkring
namnen på olika goda och onda väsen, i kristen tid äfven
omkring helgon och skyddspatroner.
Denna tro på namnets kraft kommer flerstädes till synes
i »Den stora vreden.» Nämnes Gråe Jägarn, så är han strax
där. Så är det ock med den onde enligt gammal tro. Häri
låg största faran att bruka hans namn till svordom, ty »därhän
är nämnder, där är han ock känder,» sade ordspråket. Man visste
ock berätta, att han vid svordom infunnit sig och bortfört den
svärjande lifslefvande. Samma tro återgår i det gamla ordstäfvet:
»När trollen nämnas, så äro de i farstun.» Därför bör man
icke nämna djäfvulen vid namn utan använda ofarliga
omskrifningar.
Det starkaste af alla namn är Jesusnamnet, nu som i
kristendomens äldsta tider, och det brukas därför alltid vid
de besattas botande medelst djäfvulens besvärjande i Jesu och
den heliga treenighetens namn. Liksom man visste berätta,
huru förhäxade plötsligt kommit till sig igen, då de nämnt
Jesusnamnet, och Blåkullagästabudens härligheter vid samma namn
upplöst sig i vidrigheter, så framblixtrar äfven för Mäster-Sara
en stjärna ur mörkret i »åthäfvornas rike», då hon nämner det
namnet (II, 88). Så kraftigt var Jesusnamnet mot alla djäfvulens
funder, att det verkade, äfven där det oafsiktligt nämndes
och oberoende af personens andliga tillstånd och syfte. Det
är denna tro, som går igen i den gamla berättelsen om mannen
och hustrun, som redan gjort repen i ordning för att hänga
sig, men fingo se dem falla sönder, då de tömde en
afskedsbägare under uttalande af den gamla dryckesformeln:
»Bibemus in nomine Jesu». De förstodo då, att det hela varit en
tillställning af djäfvulen. En sådan tanke på Jesusnamnets
kraft har ock ursprungligen legat bakom de kända psalmorden:
»Helvetets krafter gifva sig, hvar Jesus nämnd är vorden.»
Men icke blott i de ord, som återgifva höga makters namn,
ligger en hemlig kraft,utan äfven i förbannelsens och de onda
önskningarnas ord, ja i blotta tankarna, onda eller goda, men
mest i de förra. Det är särskildt de gamla egypterna och
finnarne, som drifvit tron på ordens makt till sådan höjd, att
de genom sina blotta ord mente sig äga förmåga både att af
intet skapa hvad de ville och att tillintetgöra själfva gudarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
