- Project Runeberg -  Bibelforskaren. Tidskrift för skrifttolkning och praktisk kristendom. / Trettiofjärde årgången. 1917 /
192

(1907-1922) Author: Otto Ferdinand Myrberg, Johan August Ekman, Erik Stave
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192 LITTERATURANMÄLAN

som skapats i tiden, också med nödvändighet är förgängligt.
I dessa afseenden var den gammaltestamentliga teismen
»konsekvent». Att den nytestamentliga icke är det beror på ett
lyckligt inflytande från Iran, hvarifrån föreställningen om det
ondas principiella själfständighet och odödlighetstron hämtats.
Den egendomliga utveckling inom judendomen, hvilken om den
ej rentaf skapat (hvilket forskare som Söderblom och Charles
anse) dess lära om atwv [léXXwv och uppståndelsetron, i hvarje
fall utgjort den nödvändiga förutsättningen för dess upptagande,
ignorerar Deussen helt och hållet. Job 19: 25—27 har endast
på grund af ett »oförskämdt» öfversättningsfel tagits till
belägg för en gryende aning om ett evigt lif.

Till Jesu historiska person intager Deussen en helt annan
ställning än sina själsfränder. Jesus är »en enastående
personlighet, vid hvars sida till och med en Buddha torde synas matt»
— en ganska märklig bekännelse! — han »är en måhända i
hela världshistorien ensamstående personlighet». Endast en
dåre kan tvifla på hans historiska existens, hans ord bära en
personlig prägel, som garantera deras äkthet, och det är
obestridligt att han betraktat sig som Messias och Guds son i
särskild mening. Den liberala teologins Kristusbild har Deussen
gjort till sin och det äfven med dess af Drews så bittert
förhånade sentimentala och ästetiska drag; både Renans
Nazarets-idyll och den modärna Kristusbilden med dess kantighet och
hårdhet ha påverkat hans uppfattning. Så starkt har det
historiska studiet inverkat, att han menar sig kunna fastslå, att det
största värdet för mänskligheten jämfördt med Paulus och
Johannes »äga Jesu äkta tankar, sådana de finnas i den
synoptiska traditionen». Dessa värdefulla tankar äro Jesu förment
pessismistiska uppfattning af världen: »hans världsförakt,
världs-frånvändhet och väiidstrots» samt hans »determinism» — i
ordet ’af frukten känner man trädet7 har Jesus enligt Deussen
uttalat, att våra handlingar empiriskt sedt äro ofria — och
hans »kategoriska imperativ» — Jesus lärde ingen lönemoral,
lönen är för honom följd af men får ej vara grund till det
sedliga handlandet. Denna uppfattning, som alltså skulle
betyda det rena återkallandet af den Hartmannska ståndpunkten,
enligt hvilken icke den historiske utan den ideale, den
kyrkliga dogmens Kristus är det värdefulla i kristendomen; här
Deussen emellertid icke kunnat genomföra. I själfva verket
ha de sanningar, som utgöra kristendomens kärna, endast
antydts hos Jesus. De ha utvecklats hos Paulus och föreligga
färdiga i det fjärde evangeliet. Betecknande nog sätter Deussen
just Johannesevangeliet utomordentligt högt; i allt utom som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:07:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibelfor/1917/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free