Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
N. SÖDERBLOM
rättfärdighet, det "kallas" oskuld — men om tredje termen
salighet heter det lyckligtvis: detta "är" salighet. Detta
"kallas" helgelse, Anden "kallas" den helige Ande 83.
Församlingen "kallas" den kristna kyrkan 85, vidare 86, 87, 89
ete. Detta kallas den dagliga bättringen 124, detta kallas
bättring 127. Kallas den gamla människan, kallas den
nya människan 122. Detta ständiga "kallas" passar icke
för barnaåren, ty barn fråga, med sin realistiska syn på
saken, aldrig vad en sak kallas, utan vilja veta vad den är.
Och äldre, som lära katekesen, få lätt intryck av en
lexikalisk information, som de knappast begära.
Framställningen får en onödigt lärd prägel, som
förstärkes av den redan anmärkta ej sällan förefintliga bristen
på åskådlighet och på enkel naturlighet i uttrycket.
Jag förstår och uppskattar det intresse, som skapat
formeln: "Guds ord, som genom den heliga skrift är oss
givet" — men icke passar den i en barnalära.
Till nu gängse uppbyggelseuttryck, som torde böra
inskränkas, hör "rikare": "gören nästans liv rikare" 30,
bekännelsens rikedom 55, i en överflyttad mening som barn
ej utan vidare förstå; "nådeförbund", "kallande och
upprättande nåd" 127; de förefalla lätt en del läsare
besynnerliga.
En viss ålderdomlighet "undfå" 104, inversion med
verbet sist 55, 61 (begagna det), 92 (bliva från dem befriade)
m. fl. sådana företeelser äro föga motiverade, då nya
bibelöversättningen talar ett nutida, rättframt språk — liksom
Luther för sin tid.
Skulle jag utmärka något parti såsom särskilt svårt,
så skulle jag tänka på 4:de huvudstyckets utvidgning. De
två sista meningarna i 128 innehålla en mycket värdefull,
kort och bra uttryckt sanning om den nödvändiga striden
mellan gamla och nya människan hos oss. Men styckena
122—129 höra till dem, som man har svårt att tänka sig i
en barnalära och som bidraga till att göra ett och annat
både i dess kortare och längre form till något som för
mången kommer att likna stenar i stället för bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
