Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
OSCAE HIPPEL
blott så, att det religiösa livet numera fattas som en rent
personlig egendom, vari ej främmande ögon utan tillåtelse
må blicka, äktenskapet självt har fått en nära nog juridisk,
borgerlig karaktär, som det också ursprungligen haft.1 —
När alltså förutsättningen är borta för det, som lagen
bjuder, då blir den derogerande sedvanan ej osed utan får
rättsligt bindande kraft.2
Dessa synpunkter bör man även taga i betraktande i
avseende på de nyss nämnda enligt vår uppfattning hårda
straffbestämmelserna. Många av dessa hava nu upphört att
gälla. Så är också kapitlet om uppenbar skrift och
kyrkoplikt upphävt.3 Det tionde kapitlet "Om bann" kvarstår
visserligen alltjämt, men man kan väl med skäl påstå, att
det ligger något hierarkiskt i dess innebörd och därför
näppeligen kan överensstämma med ett mera utpräglat
evangeliskt medvetande.4 Vi äga ej heller i handboken något
passande formulär för den uppenbara skrift, som i detta
kapitel är påbjuden. Och man kan härav ävenledes draga
den slutsatsen, att dessa paragrafer anses praktiskt taget
omöjliga.5
Man kan visserligen klandra denna lagens
"efterblivenhet" och tala om försummelse, att den ej i tid blivit ersatt
med en annan. Men det är ej alltid säkert, att dessa
lagreformer äro så lyckliga. Kahl har om detta sagt några
tänkvärda ord, som väl närmast syfta på förhållandena i
1 Jfr Brandrud, Andreas. Den kristne kirkes historie.
Kristiania 1915. Sid. 174.
2 Matzen og Timm, a. a. sid. 20.
8 Jfr Hippel, a. a. sid. 244 ff. Se även Rydéns edition av
kyrkolagen. Nionde uppl. Göteborg 1882. Sid. 79, not. 2.
4 Matzen og Timm, a. a. sid. 22.
5 Bring, E. G. Kyrkotukten enligt svenska kyrkans gällande
ordning. Linköping 1865. Sid. 25. — Domaren ställes stundom inför
sådana fall, att han ej ser sig i stånd att följa lagen, enär hans eget
medvetande måste ogilla dess stränghet. Här är sålunda en
motsättning mellan æquitas (billighetsrätt) och jus strictum (den stränga
rätten). Domaren skjuter då den antikverade och obilliga lagen åt
sidan (rättskonstruktion). Reuterskiöld. Samhällsläran. Sid. 138 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
