- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 19 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 19 Kapitlet

                  Sodoms förstöring.  Lots hustru och
                               döttrar.

  1.  Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då
      i Sodoms port.  När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
      dem och föll ned till jorden på sitt ansikte
  2.  och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och
      stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i
      morgon bittida fortsätta eder färd.»  De svarade: »Nej, vi vilja
      stanna på gatan över natten.»
  3.  Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och
      kommo in i hans hus.  Och han tillredde en måltid åt dem och
      bakade osyrat bröd, och de åto.

  4.  Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden,
      Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro.
  5.  Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som
      hava kommit till dig i natt?  För dem ut till oss, så att vi få
      känna dem.»
  6.  Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig
  7.  och sade: »Mina bröder, gören icke så illa.
  8.  Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man.  Dem
      vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I
      finnen för gott.  Gören allenast icke något mot dessa män,
      eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.»
  9.  Men de svarade: »Bort med dig!»  Och de sade ytterligare: »Denne,
      en ensam man, har kommit hit och bor här såsom främling, och han
      vill dock ständigt upphäva sig som domare.  Men nu skola vi göra
      dig mer ont än dem.»  Och de trängde med våld in på mannen Lot
      och stormade fram för att spränga dörren.
 10.  Då räckte männen ut sina händer och togo Lot in till sig i huset
      och stängde dörren.
 11.  Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet,
      både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.
 12.  Och männen sade till Lot: »Har du någon mer här, någon måg,
      eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör
      dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.
 13.  Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så
      stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva
      dem.»
 14.  Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans
      döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty
      HERREN skall fördärva staden.»  Men hans mågar menade att han
      skämtade.

 15.  När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade:
      »Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som
      du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens
      missgärning.»
 16.  Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans
      hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och
      de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de
      honom.
 17.  Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs
      skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten.
      Fly undan till bergen, så att du icke förgås.»
 18.  Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre.
 19.  Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den
      barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men
      jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan
      hinner mig, så att jag omkommer.
 20.  Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly
      dit, och den är liten; låt mig fly undan dit -- den är ju så
      liten -- på det att jag må bliva vid liv.»
 21.  Då svarade han honom: »Välan, jag skall ock häri göra dig till
      viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om.
 22.  Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du
      har kommit dit.»  Därav fick staden namnet
      Soar[1].

 23.  Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till
      Soar,
 24.  lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över
      Sodom och Gomorra;
 25.  och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem
      som bodde i städerna och det som växte på marken.
 26.  Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då
      blev hon en saltstod.
 27.  Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där
      han hade stått inför HERREN,
 28.  och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela
      Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik
      röken från en smältugn.

 29.  Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte
      han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han
      omstörtade städerna där Lot hade bott.

 30.  Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med
      sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och
      han bodde med sina båda döttrar i en grotta.
 31.  Då sade den äldre till den yngre: »Vår fader är gammal, och
      ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all
      världens sedvänja.
 32.  Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos
      honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»
 33.  Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre
      gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon
      lade sig, ej heller när hon stod upp.
 34.  Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låg i
      natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att
      dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa
      oss livsfrukt genom vår fader.»
 35.  Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den
      yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon
      lade sig, ej heller när hon stod upp.
 36.  Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader.
 37.  Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från
      honom härstamma moabiterna ända till denna dag.
 38.  Den yngre födde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
      från honom härstamma Ammons barn ända till denna dag.

[1]  D. ä. litenhet.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_19.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free