Bibeln / Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                  Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet

                   Mose får makt att göra under och
                       återvänder till Egypten.

  1.  Mose svarade och sade: »Men om de nu icke tro mig eller lyssna
      till mina ord, utan säga: 'HERREN har icke uppenbarat sig för
      dig'?»
  2.  Då sade HERREN till honom: »Vad är det du har i din hand?»
  3.  Han svarade: »En stav.»  Han sade: »Kasta den på marken.»  När han
      då kastade den på marken, förvandlades den till en orm; och Mose
      flydde för honom.
  4.  Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand och tag honom i
      stjärten.»  Då räckte han ut sin hand och grep honom; och han
      förvandlades åter till en stav i hans hand.
  5.  Och HERREN sade: »Så skola de.  tro att HERREN, deras fäders
      Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
      för dig.
  6.  Och HERREN sade ytterligare till honom: »Stick din hand i
      barmen.»  Och han stack sin hand i barmen.  När han sedan drog ut
      den, se, då var handen vit såsom snö av spetälska.
  7.  Åter sade han.  »Stick din hand tillbaka i barmen.»  Och han stack
      sin hand tillbaka i barmen.  När han sedan drog ut den igen ur
      barmen, se, då var den åter lik hans övriga kropp.
  8.  Och HERREN sade: »Om de icke vilja tro dig eller akta på det
      första tecknet, så måste de tro det andra tecknet.
  9.  Men om de icke ens tro dessa två tecken eller lyssna till dina
      ord, så tag av Nilflodens vatten och gjut ut det på torra
      landet, så skall vattnet, som du har tagit ur floden, förvandlas
      till blod på torra landet.»

 10.  Då sade Mose till HERREN: »Ack I Herre, jag är ingen talför man;
      jag har icke varit det förut, och jag är det icke heller nu,
      sedan du har talat till din tjänare, ty jag har ett trögt
      målföre och en trög tunga.
      >2 Mos. 6,12, 30.
 11.  HERREN sade till honom: »Vem har givit människan munnen, eller
      vem gör henne stum eller döv, seende eller blind?  Är det icke
      jag, HERREN?
      >Hes. 3,26 f.
 12.  Så gå nu åstad, jag skall vara med din mun och lära dig vad du
      skall tala.»
      >Matt. 10,19.
 13.  Men han sade: »Ack Herre, sänd ditt budskap med vilken annan du
      vill.»
 14.  Då upptändes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: »Har du icke
      din broder Aron, leviten?  Jag vet att han är en man som kan
      tala.  Och han går nu åstad för att möta dig, och när han får se
      dig, skall han glädjas i sitt hjärta.
 15.  Och du skall tala till honom och lägga orden i hans mun; och jag
      skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lära eder
      vad I skolen göra.
      >2 Mos. 7,1 f.
 16.  Och han skall tala för dig till folket; alltså skall han vara
      för dig såsom mun, och du skall vara för honom såsom en gud.
 17.  Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall
      göra dina tecken.»

 18.  Därefter vände Mose tillbaka till sin svärfader Jeter och sade
      till honom: »Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten,
      för att se om de ännu leva.»  Jetro sade till Mose: »Gå i frid.»
 19.  Och HERREN sade till Mose i Midjan: »Vänd tillbaka till Egypten,
      ty alla de män äro döda, som stodo efter ditt liv.»
 20.  Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna
      och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i
      sin hand.
      >2 Mos. 2,21 f. 18,2 f.

 21.  Och HERREN sade till Mose: »När du nu vänder tillbaka till
      Egypten så se till, att du inför Farao gör alla de under som jag
      har givit dig makt att göra.  Men jag skall förstocka hans
      hjärta, så att han icke släpper folket.
 22.  Och då skall du säga till Farao: Så säger HERREN: Israel är min
      förstfödde son,
      >Vish. 18,13. Syr. 36,14. Matt. 2,15.
 23.  och jag har sagt till dig: 'Släpp min son, så att han kan hålla
      gudstjänst åt mig.'  Men du har icke velat släppa honom.  Därför
      skall jag nu dräpa din förstfödde son.
      >2 Mos. 11,4 f. 12,29.

 24.  Och under resan hände sig att HERREN på ett viloställe kom emot
      honom och ville döda honom.
 25.  Då tog Sippora en skarp sten och skar bort förhuden på sin son
      och berörde honom därmed nedtill och sade: »Du är mig en
      blodsbrudgum.»
      >1 Mos. 17,14.
 26.  Så lät han honom vara.  Då sade hon åter: »Ja, en blodsbrudgum
      till omskärelse.»

 27.  Och HERREN sade till Aron: »Gå åstad och möt Mose i öknen.»  Då
      gick han åstad och träffade honom på Guds berg; och han kysste
      honom.
 28.  Och Mose berättade för Aron allt vad HERREN hade talat, när han
      sände honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att
      göra.
 29.  Sedan gingo Mose och Aron åstad och församlade alla Israels
      barns äldste.
 30.  Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han
      gjorde tecknen inför folkets ögon.
 31.  Då trodde folket; och när de hörde att HERREN hade sett till
      Israels barn, och att han hade sett deras betryck, böjde de sig
      ned och tillbådo.