- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet

                Folket knorrar i öknen Sin.  Mättas med
                          vaktlar och manna.

  1.  Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från Elim och kom
      till öknen Sin, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra
      månaden efter sitt uttåg ur Egyptens land.
      >4 Mos. 33,10 f.
  2.  Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i
      öknen;
  3.  Israels barn sade till dem: »Ack att vi hade fått dö för HERRENS
      hand i Egyptens land, där vi sutto vid köttgrytorna och hade mat
      nog att äta!  Men I haven fört oss hitut i öknen för att låta
      hela denna hop dö av hunger.»
      >2 Mos. 14,11. 4 Mos. 11,4 f.

  4.  Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen
      regna åt eder.  Och folket skall gå ut och samla för var dag så
      mycket som behöves.  Så skall jag sätta dem på prov, för att se
      om de vilja vandra efter min lag eller icke.
  5.  Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem,
      skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in.»
  6.  Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: »I afton skolen I
      förnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptens
      land,
  7.  och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligen
      hört huru I knorren mot honom.  Ty vad äro vi, att I knorren mot
      oss?»
  8.  Och Mose sade ytterligare: »Detta skall ske därigenom att HERREN
      i afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mätta
      eder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom.  Ty vad
      äro vi?  Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.»

  9.  Och Mose sade till Aron: »Säg till Israels barns hela menighet
      Träden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren.»
 10.  När sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vände de
      sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i
      molnskyn.
      >2 Mos. 13,21.
 11.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 12.  »Jag har hört huru Israels barn knorra.  Tala till dem och säg:
      Vid aftontiden skolen I få kött att äta och i morgon skolen I få
      bröd att mätta eder med; så skolen I förnimma att jag är HERREN,
      eder Gud.»
 13.  Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följande
      morgon låg dagg fallen runt omkring lägret.
      >4 Mos. 11,31. Ps. 78,24. 105,40. Vish. 16,20. Joh. 6,31.
      >1 Kor. 10,3.
 14.  Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknen
      på jorden något fint, såsom fjäll, något fint, likt
      rimfrost.
      >4 Mos. 11,7.
 15.  När Israels barn sågo detta, frågade de varandra: »Vad[1] är
      det?»  Ty de visste icke vad det var.  Men Mose sade till dem:
      »Detta är brödet som HERREN har givit eder till föda.
 16.  Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket han
      behöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efter
      antalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har i
      sitt tält.»
 17.  Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andre
      mindre.
 18.  Men när de mätte upp det med gomer-mått, hade den som hade
      samlat mycket intet till överlopps, och de som hade samlat
      litet, honom fattades intet; var och en hade så mycket samlat,
      som han behövde till mat.
      >2 Kor. 8,15.
 19.  Och Mose sade till dem: »Ingen må behålla något kvar härav till
      i morgon.
 20.  Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar
      till följande morgon.  Då växte maskar däri, och det blev
      illaluktande.  Och Mose blev förtörnad på dem.
 21.  Så samlade de därav var morgon, var och en så mycket han behövde
      till mat.  Men när solhettan kom smälte det bort.

 22.  På den sjätte dagen hade de samlat dubbelt så mycket av brödet,
      två gomer för var och en.  Och menighetens hövdingar kommo alla
      och omtalade detta för Mose.
 23.  Då sade han till dem: »Detta är efter HERRENS ord; i morgon är
      sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat.  Baken nu vad I viljen
      baka, och koken vad I viljen koka, men allt som är till
      överlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon.»
 24.  Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mose
      hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom
      mask däri.
 25.  Och Mose sade: »Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; i
      dag skolen I intet finna på marken.
 26.  I sex dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat;
      då skall intet vara att finna.»
 27.  Likväl gingo några av folket på den sjunde dagen ut för att
      samla, men de funno intet.
 28.  Då sade HERREN till Mose: »Huru länge viljen I vara motsträviga
      och icke hålla mina bud och lagar?
 29.  Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på den
      sjätte dagen bröd för två dagar.  Så stannen då hemma, var och
      en hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen.»
      >1 Mos. 2,3. 2 Mos. 20,8 f.
 30.  Alltså höll folket sabbat på den sjunde dagen.

 31.  Och Israels barn kallade det manna[2].  Och det
      liknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semla
      med honung.
 32.  Och Mose sade: »Så har HERREN bjudit: En gomer härav skall
      förvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd som
      jag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptens
      land.
      >Hebr. 9,4.
 33.  Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg däri en gomer
      manna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra
      efterkommande.»
 34.  Då gjorde man såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställde
      det framför vittnesbördet[3] till att förvaras.
 35.  Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo till
      bebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen av
      Kanaans land.  --
      >Jos. 5,12. Neh. 9,15
 36.  En gomer är tiondedelen av en efa.

[1]  Hebr. man; jfr v. 31.
[2]  Hebr. man; jfr v. 15.
[3]  Se Vittnesbördet i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/02_16.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free