- Project Runeberg -  Bibeln /
Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet

                  Lagar om tjuvnad, anförtrott gods,
                    värnlösa, förstlingsgåvor m. m.

  1.  Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer
      djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och
      fyra får för fåret.
      >2 Sam. 12,6
  2.  Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så
      vilar ingen blodskuld på dråparen.
  3.  Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det
      blodskuld.  Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så
      skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.
  4.  Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får,
      påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.

  5.  Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin
      boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han
      ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa
      från sin vingård.
  6.  Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid
      sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på
      åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.
  7.  Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och
      detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han
      ertappas, giva dubbel ersättning.
  8.  Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för
      Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på
      sin nästas tillhörighet.
  9.  Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla
      oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har
      förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har
      ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud.  Den som
      Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.
 10.  Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller
      ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör
      eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,
 11.  Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att
      det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres
      tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver
      icke giva någon ersättning.
 12.  Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han
      ersätta ägaren därför.
 13.  Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna
      djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.
      >1 Mos. 31,39.

 14.  Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
      eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall
      han giva full ersättning.
 15.  Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva
      ersättning.  Var djuret lejt, då är legan ersättning.

 16.  Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar
      henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till
      hustru.
      >5 Mos. 22,28 f.
 17.  Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda
      en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en
      jungfru.

 18.  En trollkvinna skall du icke låta leva.
      >3 Mos. 20,27.

 19.  Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med
      döden.
      >3 Mos. 18,23. 20,15. 5 Mos. 27,21.

 20.  Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall
      givas till spillo.

 21.  En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju
      själva varit främlingar i Egyptens land.
      >2 Mos. 23,9.  3 Mos. 19,33. 5 Mos. 24,17 f.
 22.  Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.
      >Sak. 7,10.
 23.  Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när
      de ropa till mig;
      >5 Mos. 10,18
 24.  och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med
      svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn
      faderlösa.

 25.  Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så
      skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke
      pålägga honom någon ränta.
      >3 Mos. 25,36 f. 5 Mos. 23,19 f. Ps. 15,5.
 26.  Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva
      den tillbaka åt honom, innan solen går ned;
 27.  den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin
      kropp.  Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och
      sover?  Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är
      barmhärtig.

 28.  Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du
      icke uttala förbannelser.
      >Apg. 23,5.

 29.  Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press
      skall du utan dröjsmål frambära din gåva.  Den förstfödde bland
      dina söner skall du giva åt mig.
      >2 Mos. 13,2. 34,19.
 30.  På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din
      småboskap.  I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på
      åttonde dagen skall du giva dem åt mig.
      >3 Mos. 22,27.

 31.  Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har
      blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna
      skolen I kasta det.
      >2 Mos. 19,6. 3 Mos. 22,8. Hes. 44,31.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/02_22.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free