Bibeln / Domarboken, 15 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                       Domarboken, 15 Kapitlet

                Simson och de tre hundra rävarna.  Hans
                        bedrift med åsnekäken.

  1.  En tid därefter, medan veteskörden pågick, ville Simson besöka
      sin hustru, och förde med sig en killing.  Och han sade: »Låt
      mig gå in till min hustru i kammaren.»  Men hennes fader ville
      icke tillstädja honom att gå in;
  2.  hennes fader sade: »Jag höll för säkert att du hade fattat hat
      till henne, och därför gav jag henne åt din bröllopssven.  Men
      hon har ju en yngre syster, som är fagrare än hon; tag denna i
      stället för den andra.»
  3.  Men Simson svarade dem: »Denna gång är jag utan skuld gent emot
      filistéerna, om jag gör dem något ont.»
  4.  Och Simson gick bort och fångade tre hundra rävar; sedan tog han
      facklor, band så ihop två och två rävar med svansarna och satte
      in en fackla mitt emellan de två svansarna.
  5.  Därefter tände han eld på facklorna och släppte djuren in på
      filistéernas sädesfält och antände så både sädesskylar och
      oskuren säd, vingårdar och olivplanteringar.
  6.  Då nu filistéerna frågade efter vem som hade gjort detta, fingo
      de det svaret: »Det har Simson, timnitens måg, därför att denne
      tog hans hustru och gav henne åt hans bröllopssven.»  Då drogo
      filistéerna åstad och brände upp både henne och hennes fader i
      eld.
  7.  Men Simson sade till dem: »Om I beten eder så, skall jag
      sannerligen icke vila, förrän jag har tagit hämnd på eder.»
  8.  Och han for våldsamt fram med dem, så att de varken kunde gå
      eller stå.  Sedan gick han ned därifrån och bodde i bergsklyftan
      vid Etam.

  9.  Då drogo filistéerna upp och lägrade sig i Juda; och de spridde
      sig i Lehi.
 10.  Och Juda män sade: »Varför haven I dragit hitupp mot oss?»  De
      svarade: »Vi hava dragit hitupp för att binda Simson och för att
      göra mot honom såsom han har gjort mot oss.»
 11.  Då drogo tre tusen män från Juda ned till bergsklyftan vid Etam
      och sade till Simson: »Du vet ju att filistéerna råda över oss;
      huru har du då kunnat göra så mot oss?»  Han svarade dem: »Såsom
      de hava gjort mot mig, så har jag gjort mot dem.»
 12.  De sade till honom: »Vi hava kommit hitned för att binda dig och
      sedan lämna dig i filistéernas hand.»  Simson sade till dem: »Så
      given mig nu eder ed på att I icke själva viljen stöta ned mig.»
 13.  De svarade honom: »Nej, vi vilja allenast binda dig och sedan
      lämna dig i deras hand, men vi skola icke döda dig.»  Så bundo de
      honom med två nya tåg och förde honom upp, bort ifrån klippan.
 14.  När han nu kom till Lehi, skriade filistéerna och sprungo emot
      honom.  Då kom HERRENS Ande över honom, och tågen omkring hans
      armar blevo såsom lintrådar, när de antändas av eld, och banden
      likasom smälte bort ifrån hans händer.
 15.  Och han fick fatt i en åsnekäke som ännu var frisk; och han
      räckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihjäl tusen
      män.
 16.  Sedan sade Simson:
        »Med åsnekäken slog jag
            en skara, ja, två;
        med åsnekäken slog jag
            tusen man.»

 17.  När han hade sagt detta, kastade han käken ifrån sig.  Och man
      kallade den platsen Ramat-Lehi[1].
 18.  Men då han därefter blev mycket törstig, ropade han till HERREN
      och sade: »Du själv har genom din tjänare givit denna stora
      seger; och nu måste jag dö av törst, och så falla i de
      oomskurnas hand!»
 19.  Då lät Gud fördjupningen i Lehi öppna sig, och därur gick ut
      vatten, så att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och
      han fick liv igen.  Därav kallades källan Den ropandes
      källa i Lehi, såsom den heter ännu i dag.

 20.  Och han var domare i Israel under filistéernas tid, i tjugu år.

[1]  D. ä. käkkastet eller käkhöjden.