Bibeln / Nehemja, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Nehemja, 2 Kapitlet

                 Nehemja får tillstånd att bygga upp
                    Jerusalems murar och vidtager
                        förberedelser därtill.

  1.  I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett
      tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och
      gav det åt honom.  Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför
      honom;
  2.  men nu sade konungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut?  Du
      är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.»  Då blev jag
      övermåttan häpen.
  3.  Och jag sade till konungen: »Må konungen leva evinnerligen!
      Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders
      gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?»
  4.  Konungen sade till mig: »Vad är det då du begär?»  Då bad jag en
      bön till himmelens Gud
  5.  och sade till konungen: »Om det så täckes konungen, och om du
      finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig
      fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det
      att jag åter må bygga upp den.»
  6.  Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
      hans sida: »Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma
      tillbaka?»  Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara,
      uppgav jag för honom en bestämd tid.
  7.  Och jag sade till konungen: »Om det så täckes konungen, så må
      brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden,
      att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
  8.  så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga
      skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp
      portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till
      stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min
      bostad.»  Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
      goda hand var över mig.

  9.  När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden,
      gav jag dem konungens brev.  Och konungen hade sänt med mig
      härhövitsmän och ryttare.
 10.  Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
      tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon
      hade kommit för att se Israels barn till godo.

 11.  När jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit där i tre
      dagar,
 12.  stod jag upp om natten jämte några få män, utan att hava omtalat
      för någon människa vad min Gud ingav mig i hjärtat att göra för
      Jerusalem; och det djur som jag red på var det enda jag hade med
      mig.
 13.  Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkällan
      och Dyngporten och besåg Jerusalems murar, huru de voro
      nedbrutna, och huru dess portar voro förtärda av eld.
 14.  Och jag drog vidare till Källporten och till Konungsdammen, men
      där var det icke möjligt för djuret att komma fram med mig.
 15.  Då begav jag mig uppför dalen om natten och besåg muren och
      vände sedan åter in genom Dalporten och kom så tillbaka.

 16.  Och föreståndarna hade icke fått veta vart jag hade gått, och
      vad jag ville göra, ty jag hade ännu icke omtalat något för
      judarna, prästerna, ädlingarna, föreståndarna och de övriga, som
      skulle få med arbetet att göra.
 17.  Men nu sade jag till dem: »I sen själva i vilken nöd vi äro,
      huru Jerusalem ligger öde, och huru dess portar äro uppbrända i
      eld.  Välan då, låt oss bygga upp Jerusalems mur, för att vi icke
      längre må vara till smälek.»
 18.  Och jag omtalade för dem huru min Guds hand hade varit mig
      nådig, så ock vad konungen hade lovat mig.  Då sade de: »Vi vilja
      stå upp och bygga.»  Och de togo mod till sig för det goda
      verket.

 19.  Men när horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
      tjänstemannen, och araben Gesem hörde detta, bespottade de oss
      och visade förakt för oss; och de sade: »Vad är det I gören?
      Viljen I sätta eder upp mot konungen?»
 20.  Då gav jag dem detta svar: »Himmelens Gud skall låta det gå oss
      väl, och vi, hans tjänare, vilja stå upp och bygga; men I haven
      ingen del eller rätt eller åminnelse i Jerusalem.»