Jesaja, 5 Kapitlet
Herrens vingård. Domsord över
ogudaktigheten.
1. Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.
Min vän hade en vingård
på en bördig bergskulle.
2. Och han hackade upp den
och rensade den från stenar
och planterade där ädla vinträd;
han byggde ett vakttorn därinne,
han högg ock ut ett presskar däri.
Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,
men den bar vilddruvor.
3. Och nu, I Jerusalems invånare
och I Juda män,
fällen nu eder dom
mellan mig och min vingård.
4. Vad kunde mer göras för min vingård,
än vad jag har gjort för den?
Varför bar den då vilddruvor,
när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
5. Så vill jag nu kungöra för eder
vad jag skall göra med min vingård:
Jag skall taga bort dess hägnad,
och den skall givas till skövling;
jag skall bryta ned dess mur,
och den skall bliva nedtrampad.
6. Jag skall i grund fördärva den,
ingen skall skära den eller gräva däri.
Den skall fyllas med tistel och törne;
och molnen skall jag förbjuda
att sända ned regn på den.
7. Ty HERREN Sebaots vingård,
det är Israels hus;
och Juda folk
är hans älsklingsplantering.
Men när han väntade laglydnad,
då fann han lagbrott,
och när han väntade rättfärdighet,
fann han skriande orättfärdighet. --
8. Ve eder som läggen hus till hus
och fogen åker till åker,
intill dess att rum ej mer finnes
och I ären de enda som bo i landet!
9. Från HERREN Sebaot
ljuder det så i mina öron:
Sannerligen, de många husen
skola bliva öde;
huru stora och sköna de än äro,
skola de bliva tomma på invånare.
10. Ty en vingård på tio plogland
skall giva allenast ett batmått,
och en homers utsäde
skall giva blott en efa.
11. Ve dem som stå bittida upp
för att hasta till starka drycker,
och som sitta intill sena natten
för att upphetta sig med vin!
12. Harpor och psaltare,
pukor och flöjter och vin
hava de vid sina dryckeslag,
men på HERRENS gärningar
akta de icke,
på hans händers verk
se de icke.
13. Därför skall mitt folk oförtänkt
föras bort i fångenskap;
dess ädlingar skola lida hunger
och dess larmande skaror försmäkta av törst.
14. Ja, därför spärrar dödsriket
upp sitt gap,
det öppnar sina käftar
utan allt mått,
och stadens yperste
måste fara ditned,
jämte dess larmande och sorlande skaror,
envar som fröjdar sig därinne.
15. Så bliva människorna nedböjda
och männen ödmjukade,
ja, ödmjukade varda
de högmodigas ögon.
16. Men HERREN Sebaot
bliver hög genom sin dom,
Gud, den helige,
bevisar sig helig genom rättfärdighet.
17. Och lamm gå där i bet
såsom på sin egen mark,
och på de rikas ödetomter
söka vandrande herdar sin föda.
18. Ve dem som draga fram missgärningsstraff
med lögnens tåg
och syndastraff
såsom med vagnslinor,
19. dem som säga: »Må han hasta,
må han skynda med sitt verk,
så att vi få se det;
må det som Israels Helige har beslutit
nalkas och komma,
så att vi förnimma det!»
20. Ve dem som kalla det onda gott,
och det goda ont,
dem som göra mörker till ljus,
och ljus till mörker,
dem som göra surt till sött,
och sött till surt!
21. Ve dem som äro visa i sina egna ögon
och hålla sig själva för kloka!
22. Ve dem som äro hjältar
i att dricka vin
och som äro tappra
i att blanda starka drycker,
23. dem som giva den skyldige rätt
för mutors skull,
men beröva den oskyldige
vad som är hans rätt!
24. Därför, såsom eldsflamman förtär strå,
och såsom halm sjunker tillsammans i lågan,
så skall deras rot förruttna,
och deras löv skola flyga bort såsom stoft,
eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag
och föraktade Israels Heliges ord.
25. Därför har HERRENS vrede
upptänts mot hans folk,
och han uträcker sin hand
emot det och slår det,
så att bergen darra,
och så att döda kroppar ligga
såsom orenlighet på gatorna.
Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
hans hand är ännu uträckt.
26. Och han reser upp ett baner
för hednafolken i fjärran,
och lockar på dem att de skola komma
från jordens ända;
och se, snart och med hast
komma de dit.
27. Ingen finnes bland dem, som är trött,
ingen som är stapplande.
Ingen unnar sig slummer
och ingen sömn;
på ingen lossnar bältet
omkring hans länder,
och för ingen brister
en skorem sönder.
28. Deras pilar äro skarpa,
och deras bågar äro alla spända;
deras hästars hovar
äro såsom av flinta,
och deras vagnshjul likna stormvinden.
29. Deras skriande är såsom en lejoninnas;
de skria såsom unga lejon,
rytande gripa de sitt rov och bära bort det,
och ingen finnes, som räddar.
30. Ett rytande över folket
höres på den dagen,
likt rytandet av ett hav;
och skådar man ned på jorden,
se, då är där mörker och nöd,
och ljuset är förmörkat genom töcken.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/23_05.html
