- Project Runeberg -  Bibeln /
Jesaja, 6 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                          Jesaja, 6 Kapitlet

                         Profetens kallelse.

  1.  I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och
      upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
  2.  Serafer stodo omkring honom.  Var och en av dem hade sex vingar:
      med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina
      fötter, och med två flögo de.
  3.  Och den ene ropade till den andre och sade:

        »Helig, helig, helig är HERREN Sebaot;
        hela jorden är full av hans härlighet.»

  4.  Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset
      blev uppfyllt av rök.

  5.  Då sade jag: »Ve mig, jag förgås!  Ty jag har orena läppar,
      och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon
      hava sett Konungen, HERREN Sebaot.»
  6.  Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin
      hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
  7.  Och han rörde därmed vid min mun.  Därefter sade han: »Se, då
      nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit
      tagen ifrån dig, och din synd är försonad.»

  8.  Och jag hörde Herren tala, och han sade: »Vem skall jag sända,
      och vem vill vara vår budbärare?»  Och jag sade: »Se, här är jag,
      sänd mig.»
  9.  Då sade han: »Gå åstad och säg till detta folk:

        'Hören alltjämt, men förstån intet;
        sen alltjämt, men förnimmen intet'.
 10.    Förstocka detta folks hjärta,
            och tillslut dess öron,
            och förblinda dess ögon,
        så att det icke kan se med sina ögon,
            eller höra med sina öron,
            eller förstå med sitt hjärta,
        och omvända sig och bliva helat.»

 11.  Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?»  Han svarade:
      »Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare,
      och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och
      förhärjade.
 12.  Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten
      bliver stor i landet,
 13.  och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna
      ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en
      stubbe har lämnats kvar, när den fälldes.  Den stubben skall vara
      en helig säd.»


Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/23_06.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free