Bibeln / Jesaja, 29 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jesaja, 29 Kapitlet

                     Ariels (Jerusalems) fall och
                             upprättelse.

  1.    Ve dig, Ariel, Ariel,
        du stad, där David slog upp sitt läger!
        Läggen år till år
        och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,
  2.    så skall jag bringa Ariel i trångmål;
        jämmer skall följa på jämmer,
        och då bliver det för mig ett verkligt Ariel[1].
  3.    Jag skall slå läger runt omkring dig
        och omsluta dig med vallar
        och resa upp bålverk emot dig.
  4.    Då skall du tala djupt nedifrån jorden,
        och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet;
        din röst skall höras såsom en andes ur jorden,
        och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
  5.    Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm
        och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar;
        plötsligt och med hast skall detta ske.
  6.    Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma,
        med tordön och jordbävning och stort dunder,
        med storm och oväder
        och med lågor av förtärande eld.
  7.    Och hela hopen av alla de folk
        som drogo i strid mot Ariel,
        de skola vara såsom en drömsyn om natten,
        alla som drogo i strid mot det och dess borg
        och bragte det i trångmål.
  8.    Såsom när den hungrige drömmer att han äter,
        men vaknar och känner sin buk vara tom,
        och såsom när den törstande drömmer att han dricker,
        men vaknar och känner sig törstig och försmäktande,
        så skall det gå med hela hopen av alla de folk
        som drogo i strid mot Sions berg.

  9.    Stån där med häpnad, ja, varen häpna;
            stirren eder blinda, ja, varen blinda,
        I som ären druckna, men icke av vin,
            I som raglen, men icke av starka drycker.
 10.    Ty HERREN har utgjutit över eder
            en tung sömns ande
            och har tillslutit edra ögon;
        han har höljt mörker över profeterna
            och över siarna, edra ledare.

 11.  Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i
      en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa
      och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är
      ju förseglad»,
 12.  och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs
      detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»

 13.    Och HERREN har sagt:
        Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
        och ärar mig med sina läppar,
        men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,
        så att deras fruktan för mig
        består i inlärda människobud,
 14.    därför skall jag ännu en gång
            göra underbara ting mot detta folk,
            ja, underbara och förunderliga;
        de visas vishet skall förgås,
        och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.

 15.  Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet,
      och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss,
      och vem känner oss?»
 16.  Huru förvända ären I icke!  Skall då leret aktas lika med
      krukmakaren?  Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke
      gjort mig»?  Eller skall bilden säga om honom som har format
      den: »Han förstår intet»?

 17.    Se, ännu allenast en liten tid,
        och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält
        och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.
 18.    De döva skola på den tiden
        höra vad som läses för de,
        och de blindas ögon skola se
        och vara fria ifrån dunkel och mörker;
 19.    och de ödmjuka skola då känna
            allt större glädje i HERREN;
        och de fattigaste bland människor
            skola fröjda sig i Israels Helige.
 20.    Ty våldsverkarna äro då icke mer till,
            bespottarna hava fått en ände,
        och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,
 21.    de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda
        och snärjde den som skulle skipa rätt i porten
        och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.

 22.    Därför säger HERREN så till Jakobs hus,
        han som förlossade Abraham:
        Nu skall Jakob icke mer behöva blygas,
        nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
 23.    ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig,
        då skola de hålla mitt namn heligt,
        de skola hålla Jakobs Helige helig
        och förskräckas för Israels Gud.
 24.    De förvillade skola då få förstånd,
        och de knorrande skola taga emot lärdom.