Jesaja, 36 Kapitlet
Sanheribs tåg mot Jerusalem. Rab-Sakes
tal.
1. Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår hände sig, att
Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befästa
städer i Juda och intog dem.
2. Och konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Rab-Sake med en
stor här till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
3. Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
4. Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den
store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en
förtröstan, som du nu har hängivit dig åt?
5. Jag säger: Det är allenast munväder, att du vet råd och har makt
att föra kriget. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt
dig upp mot mig?
6. Du förtröstar väl på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när
någon stöder sig på den, går den i i hans hand och genomborrar
den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som
förtrösta på honom.
7. Eller säger du kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår
Gud?' Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia
avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta
altare skolen I tillbedja'?
8. Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till
dem.
9. Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av
min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till
Egypten i hopp om att så få vagnar och ryttare!
10. Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
detta land för att fördärva det? Nej, det är HERREN, som har
sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»
11. Då sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina
tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke
till oss på judiska inför folket som står på muren.»
12. Men Rab-Sake svarade: »Är det då till din herre och till dig,
som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke
fastmer till de män som sitta på muren och som jämte eder skola
nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
13. Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på
judiska och sade: »Hören den store konungens, den assyriske
konungens, ord.
14. Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår
icke rädda eder.
15. Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN,
därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss; denna
stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
16. Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören
upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var
och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och
en ur sin brunn,
17. till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt
edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och
vingårdar.
18. Låten icke Hiskia förleda eder, när han säger: 'HERREN skall
rädda oss.' Har väl någon av de andra folkens gudar räddat sitt
land ur den assyriske konungens hand?
19. Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims gudar?
Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
20. Vilken bland dessa länders alla gudar har väl räddat sitt land
ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rädda Jerusalem
ur min hand?»
21. Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så
bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
22. Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna
kläder och berättade för honom, vad Rab-Sake hade sagt.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/23_36.html
