- Project Runeberg -  Bibeln /
Daniel, 10 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                         Daniel, 10 Kapitlet

                  Uppenbarelsen vid floden Hiddekel
                              (Tigris).

  1.  I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel,
      som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen
      är sanning och bådar stor vedermöda.  Och han aktade på
      uppenbarelsen och lade märke till synen.
      >Dan. 1,7.

  2.  Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.
  3.  Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej
      heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna
      hade gått till ända.
  4.  På tjugufjärde dagen i första månaden, när jag var vid stranden
      av den stora floden, nämligen Hiddekel,
      >1 Mos. 2,14.
  5.  fick jag, då jag lyfte upp mina ögon, se en man stå där, klädd i
      linnekläder och omgjordad kring sina länder med ett bälte av
      guld från Ufas.
      >Jer. 10,9. Dan. 12,6. Upp. 1,13 f.
  6.  Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en
      ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter
      såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett
      väldigt dån.
  7.  Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med
      mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så
      att de flydde bort och gömde sig.
      >Apg. 9,7.
  8.  Så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen,
      förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så
      att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.
      >Dan. 7,28.

  9.  Då hörde jag ljudet av hans tal; och på samma gång jag hörde
      ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt på mitt ansikte, med
      ansiktet mot jorden,
      >Dan. 8,18. Matt. 17,6.
 10.  rörde en hand vid mig och hjälpte mig, så att jag skälvande
      kunde resa mig på mina knän och händer.
 11.  Sedan sade han till mig: »Daniel, du högt benådade man, giv akt
      på de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp på dina
      fötter; ty jag har nu blivit sänd till dig.»  När han så talade
      till mig, reste jag mig bävande upp.
      >Dan. 9,22 f.
 12.  Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån
      första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd
      och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit
      hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.
      >Luk. 1,13.
 13.  Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
      då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp,
      under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens
      konungar.
      >Dan. 12,1. Syr. 17,17. Judas v. 9. Upp. 12,7.
 14.  Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall
      hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som
      syftar på framtiden.»
      >Dan. 8,26.

 15.  Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot
      jorden och var stum.
 16.  Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar.  Då
      upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod
      framför mig: »Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig
      gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.
 17.  Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna
      tala med en sådan som min herre är?  Jag har nu ingen kraft mer i
      mig och förmår icke mer att andas.»
 18.  Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och
      styrkte mig.
 19.  Han sade: »Frukta icke, du högt benådade man; frid vare med dig,
      var stark, ja, var stark.»  När han så talade med mig, kände jag
      mig styrkt och sade: »Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.»
 20.  Då sade han: »Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig?
      Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten
      för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för
      Javan.
 21.  Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i
      sanningens bok.  Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom
      Mikael, eder furste.
11:1. [1]

[1]  Dan 11:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för
     den elektroniska utgåvan.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/27_10.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free