Evangelium enligt Matteus, 13 Kapitlet
Jesus undervisar i liknelser om
himmelriket, bemötes i sin fädernestad
med förakt.
1. Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig
vid sjön.
2. Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i
en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.
3. Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:
»En såningsman gick ut för att så.
4. Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och
åto upp det.
5. Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och
det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6. men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det
icke hade någon rot, torkade det bort.
7. Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde
det.
8. Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
dels sextiofalt, dels trettiofalt.
9. Den som har öron, han höre.»
10. Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du
till dem i liknelser?»
11. Han svarade och sade:
»Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem
är det icke givet.
12. Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över
nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han
har.
13. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller
förstå.
14. Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger:
'Med hörande öron skolen I höra,
och dock alls intet förstå,
och med seende ögon skolen I se,
och dock alls intet förnimma.
15. Ty detta folks hjärta har blivit förstockat,
och med öronen höra de illa,
och sina ögon hava de tillslutit,
så att de icke se med sina ögon,
eller höra med sina öron,
eller förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bliva helade av mig.
16. Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.
17. Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga
män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.
18. Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.
19. När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer
den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en
sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.
20. Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl
hör ordet och strax tager emot det med glädje,
21. men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande
allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse
påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.
22. Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör
ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga
lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.
23. Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som
både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och
giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»
24. En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med
himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;
25. men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland
vetet och gick sedan sin väg.
26. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock
ogräset.
27. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre,
du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?
28. Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till
honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det
tillhopa?'
29. Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte
ogräset, när I samlen detta tillhopa.
30. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när
skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen
först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att
brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»
31. En annan liknelse framställde han för dem; han sade:
»Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger
ned i sin åker.
32. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det
störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att
himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»
33. En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt
en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor[1]
mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»
34. Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
liknelser talade han intet till dem.
35. Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
»Jag vill öppna min mun till liknelser,
uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»
36. Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans
lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss
liknelsen om ogräset i åkern.»
37. Han svarade och sade:
»Den som sår den goda säden är Människosonen.
38. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men
ogräset är ondskans barn.
39. Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens
ände. Skördemännen är änglar.
40. Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall
det ock ske vid tidens ände.
41. Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla
tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till
fall, och dem som göra vad orätt är,
42. och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt
och tandagnisslan.
43. Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike.
Den som har öron, han höre.
44. Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och
en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går
han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.
45. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker
efter goda pärlor;
46. och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer
vad han äger och köper den.
47. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i
havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
48. När den så bliver full, drager man upp den på stranden och
sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar
man bort. --
49. Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och
skilja de onda från de rättfärdiga
50. och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och
tandagnisslan.
51. Haven I förstått allt detta?»
De svarade honom: »Ja.»
52. Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit
en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd
bär fram nytt och gammalt.»
53. När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort
därifrån.
54. Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket
i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han
fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?
55. Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder
Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och
Judas?
56. Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då
fått allt detta?»
57. Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En
profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget
hus.»
58. Och för deras otros skull gjorde han där icke många
kraftgärningar.
[1] Se Skäppa i Ordförklaringarna
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/40_13.html
