- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Matteus, 17 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Matteus, 17 Kapitlet

               Jesus förklaras, botar en månadsrasande
               gosse, förutsäger på nytt sitt lidande,
                        betalar tempelskatten.

  1.  Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
      Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där
      de voro allena.
  2.  Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken
      såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.
  3.  Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
  4.  Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är oss
      gott att vara[1]; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt
      dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
  5.  Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och
      ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, i
      vilken jag har funnit behag; hören honom.»
  6.  När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i
      stor förskräckelse.
  7.  Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och
      varen icke förskräckta.»
  8.  När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.

  9.  Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade:
      »Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen har
      uppstått från de döda.»
 10.  Men lärjungarna frågade honom och sade: »Huru kunna då de
      skriftlärde säga att Elias först måste komma?»
 11.  Han svarade och sade: »Elias måste visserligen komma och
      upprätta allt igen;
 12.  men jag säger eder att Elias redan har kommit.  Men de ville
      icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de
      ville.  Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»
 13.  Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som han
      talade till dem.

 14.  När de därefter kommo till folket, trädde en man fram till honom
      och föll på knä för honom
 15.  och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han är
      månadsrasande och plågas svårt; ofta faller han i elden och ofta
      i vattnet.
 16.  Och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde icke bota
      honom.»
 17.  Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru
      länge måste jag vara bland eder?  Huru länge måste jag härda ut
      med eder?  Fören honom hit till mig.»
 18.  Och Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut ur
      honom; och gossen var botad från den stunden.
 19.  Sedan, när de voro allena, trädde lärjungarna fram till Jesus
      och frågade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
 20.  Han svarade dem: »För eder otros skull.  Ty sannerligen säger
      jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett
      senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig
      härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då
      vara omöjligt för eder.»
 21.  [2]

 22.  Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
      till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors
      händer,
 23.  och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå
      igen.»  Då blevo de mycket bedrövade.

 24.  Och när de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburo
      tempelskatten fram till Petrus och sade: »Plägar icke eder
      mästare betala tempelskatt?»
 25.  Han svarade: »Jo.»  När han sedan hade kommit hem, förekom honom
      Jesus med frågan: »Vad synes dig, Simon?  Av vilka taga jordens
      konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra
      människor?»
 26.  Han svarade: »Av andra människor.»  Då sade Jesus till honom:
      »Alltså äro då sönerna fria.
 27.  Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå ned
      till sjön och kasta ut en krok.  Tag så den första fisk som du
      drager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finna
      en silverpenning[3].  Tag den, och giv den åt dem for mig och
      dig.»

[1]  Eller: Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, det är
     gott att vi äro här tillstädes» osv.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
[3]  Se Silverpenning i Ordförklaringarna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/40_17.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free