- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet

               Jesus framställer liknelserna om de tio
               jungfrurna och om de anförtrodda punden,
               talar om Människosonens dom över folken.

  1.  »Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur togo
      sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.
  2.  Men fem av dem voro oförståndiga, och fem voro förståndiga.
  3.  De oförståndiga togo väl sina lampor, men togo ingen olja med
      sig.
  4.  De förståndiga åter togo olja i sina kärl, tillika med lamporna.
  5.  Då nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.
  6.  Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer!
      Gån ut och möten honom.'
  7.  Då stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
  8.  Och de oförståndiga sade till de förståndiga: 'Given oss av eder
      olja, ty våra lampor slockna.'
  9.  Men de förståndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda
      räcka till för både oss och eder.  Gån hellre bort till dem som
      sälja, och köpen åt eder.'
 10.  Men när de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som
      voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stängdes
      igen.
 11.  Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre,
      låt upp för oss.'
 12.  Men han svarade och sade: 'Sannerligen säger jag eder: Jag känner
      eder icke.'
 13.  Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

 14.  Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes
      kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina
      ägodelar;
 15.  åt en gav han fem pund[1], åt en annan två och åt en tredje ett
      pund, åt var och en efter hans förmåga, och for utrikes.
 16.  Strax gick då den som hade fått de fem punden bort och
      förvaltade dem så, att han med dem vann andra fem pund.
 17.  Den som hade fått de två punden vann på samma sätt andra två.
 18.  Men den som hade fått ett pund gick bort och grävde en grop i
      jorden och gömde där sin herres penningar.
 19.  En lång tid därefter kom tjänarnas herre hem och höll räkenskap
      med dem.
 20.  Då trädde den fram, som hade fått de fem punden, och bar fram
      andra fem pund och sade: 'Herre, du överlämnade åt mig fem pund;
      se, andra fem pund har jag vunnit.'
 21.  Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!
      När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall
      sätta dig över mycket.  Gå in i din herres glädje.'
 22.  Så trädde ock den fram, som hade fått de två punden, och sade:
      'Herre, du överlämnade åt mig två pund; se, andra två pund har
      jag vunnit.'
 23.  Hans herre svarade honom: 'Rätt så, du gode och trogne tjänare!
      När du var satt över det som ringa är, var du trogen; jag skall
      sätta dig över mycket.  Gå in i din herres glädje.'
 24.  Sedan trädde ock den fram, som hade fått ett pund, och sade:
      'Herre, jag hade lärt känna dig såsom en sträng man, som vill
      skörda, där du icke har sått, och inbärga, där du icke har
      utstrött;
 25.  och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i
      jorden.  Se här har du vad dig tillhör.'
 26.  Då svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
      tjänare, du visste att jag vill skörda, där jag icke har sått,
      och inbärga, där jag icke har utstrött?
 27.  Då borde du också hava satt in mina penningar i en bank, så att
      jag hade fått igen mitt med ränta, när jag kom hem.
 28.  Tagen därför ifrån honom hans pund, och given det åt den som har
      de tio punden.
 29.  Ty var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han
      får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också
      det han har.
 30.  Och kasten den oduglige tjänaren ut i mörkret härutanför.'  Där
      skall vara gråt och tandagnisslan.

 31.  Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar
      med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
 32.  Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja
      dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna.
 33.  Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på
      den vänstra.
 34.  Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra
      sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning
      det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.
 35.  Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig,
      och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig
      härbärge,
 36.  naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag
      var i fängelse, och I kommen till mig.'
 37.  Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo
      vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att
      dricka?
 38.  Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken
      och klädde dig?
 39.  Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?'
 40.  Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger
      jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
      bröder, det haven I gjort mot mig.'

 41.  Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra
      sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade[2], till den eviga
      elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar.
 42.  Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var
      törstig, och I gåven mig icke att dricka;
 43.  jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I
      klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.'
 44.  Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig
      hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
      i fängelse och tjänade dig icke?'
 45.  Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder:
      Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
      ej heller gjort mot mig.'
 46.  Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga
      till evigt liv.»

[1]  Se Pund i Ordförklaringarna.
[2]  Eller: Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans
     vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig i förbannelse' osv.


Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/40_25.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free