- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Matteus, 26 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Matteus, 26 Kapitlet

                    Jesus förutsäger sitt lidande.
                Översteprästerna och de äldste besluta
               att gripa och döda honom.  Han smörjes i
                  Betania, förrådes av Judas, håller
                påskmåltid med lärjungarna, instiftar
                nattvarden, beder i Getsemane, gripes,
               förhöres inför Stora rådet, förnekas av
                               Petrus.

  1.  När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina
      lärjungar:
  2.  »I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall
      Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

  3.  Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos
      översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,
  4.  och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.
  5.  Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola
      uppstå bland folket.»

  6.  Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
  7.  framträdde till honom en kvinna som hade med sig en
      alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans
      huvud, där han låg till bords.
  8.  Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför
      skulle detta förspillas?
  9.  Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa
      åt de fattiga.»
 10.  När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I
      kvinnan?  Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.
 11.  De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
      alltid.
 12.  När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det
      såsom en tillredelse till min begravning.
 13.  Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta
      evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har
      gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

 14.  Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort
      till översteprästerna
 15.  och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna
      honom åt eder?»  Då vägde de upp åt honom trettio
      silverpenningar[1].
 16.  Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att
      förråda honom.

 17.  Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde
      lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi
      skola reda till åt dig att äta påskalammet?»
 18.  Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till
      honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag
      hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»
 19.  Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde
      till påskalammet.

 20.  När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de
      tolv.
 21.  Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av
      eder skall förråda mig.»
 22.  Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter
      annan: »Icke är det väl jag, Herre?»
 23.  Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i
      fatet, han skall förråda mig.
 24.  Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men
      ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd!  Det
      hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit
      född.»
 25.  Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade:
      »Rabbi, icke är det väl jag?»  Han svarade honom: »Du har själv
      sagt det.»

 26.  Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt
      det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är
      min lekamen.»
 27.  Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade:
      »Dricken härav alla;
 28.  ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för
      många till syndernas förlåtelse.
 29.  Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det
      som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det
      nytt med eder i min Faders rike.»

 30.  När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till
      Oljeberget.
 31.  Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på
      fall för min skull, ty det är skrivet:
        'Jag skall slå herden,
        och fåren i hjorden skola förskingras.'
 32.  Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till
      Galileen.»
 33.  Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma
      på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»
 34.  Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt,
      förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»
 35.  Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag
      dock förvisso icke förneka dig.»  Sammalunda sade ock alla de
      andra lärjungarna.

 36.  Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane.
      Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går
      dit bort och beder.»
 37.  Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han
      begynte bedrövas och ängslas.
 38.  Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till
      döds; stannen kvar här och vaken med mig.»
 39.  Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte
      och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna
      kalk ifrån mig.  Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»
 40.  Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande.
      Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort
      stund med mig!
 41.  Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.  Anden är
      villig, men köttet är svagt.»
 42.  Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min
      Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka
      denna kalk, så ske din vilja.»
 43.  När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras
      ögon voro förtyngda.
 44.  Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje
      gången, och sade återigen samma ord.
 45.  Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem:
      »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder!  Se, stunden är nära
      då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.
 46.  Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

 47.  Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och
      jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från
      översteprästerna och folkets äldste.
 48.  Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den
      som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»
 49.  Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig,
      rabbi!»  och kysste honom häftigt.
 50.  Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att
      göra.»  Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

 51.  Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd
      och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg
      så av honom örat.
 52.  Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan:
      ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.
 53.  Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att
      han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?
 54.  Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste
      ske?»

 55.  I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare
      haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.  Var
      dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven
      gripit mig.
 56.  Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola
      fullbordas.»

      Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

 57.  Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till
      översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste
      hade församlat sig.
 58.  Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens
      gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att
      se vad slutet skulle bliva.

 59.  Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något
      falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;
 60.  men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl
      intet.  Slutligen trädde dock två män fram
 61.  och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på
      tre dagar bygga upp det igen.'»
 62.  Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du
      intet?  Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»
 63.  Men Jesus teg.  Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär
      dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias,
      Guds Son.»
 64.  Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det.  Men jag säger
      eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens
      högra sida och komma på himmelens skyar.»
 65.  Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har
      hädat.  Vad behöva vi mer några vittnen?  I haven nu hört
      hädelsen.
 66.  Vad synes eder?»  De svarade och sade: »Han är skyldig till
      döden.»
 67.  Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på
      kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,
 68.  och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog
      dig?»

 69.  Men Petrus satt utanför på gården.  Då kom en tjänstekvinna fram
      till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»
 70.  Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du
      menar.»
 71.  När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se
      honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från
      Nasaret.»
 72.  Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den
      mannen.»
 73.  Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus:
      »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»
 74.  Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den
      mannen.»  Och i detsamma gol hanen.
 75.  Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen
      gal, skall du tre gånger förneka mig.»  Och han gick ut och grät
      bitterligen.

[1]  Se Silverpenning i Ordförklaringarna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/40_26.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free