- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Matteus, 27 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Matteus, 27 Kapitlet

                Jesus föres till Pilatus.  Judas tager
                  sig själv av daga.  Jesus förhöres,
                dömes, gisslas, begabbas, korsfästes,
               uppgiver andan, begraves.  Vakt utsättes
                            vid hans grav.

  1.  Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna
      och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle
      döda honom.
  2.  Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade
      honom åt Pilatus, landshövdingen.

  3.  När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd,
      ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna[1]
      tillbaka till översteprästerna och de äldste
  4.  och sade: »Jag har syndat därigenom att jag har förrått
      oskyldigt blod.»  Men de svarade: »Vad kommer det oss vid?  Du
      får själv svara därför.»
  5.  Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg.
      Sedan gick han bort och hängde sig.

  6.  Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: »Det är
      icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är
      blodspenningar.»
  7.  Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem
      Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
  8.  Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
  9.  Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när
      han sade: »Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset
      för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som
      israelitiska män hade värderat --
 10.  och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet
      med Herrens befallning till mig.»

 11.  Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen.  Och
      landshövdingen frågade honom och sade: »Är du judarnas konung?»
      Jesus svarade honom: »Du säger det själv.»
 12.  Men när översteprästerna och de äldste framställde sina
      anklagelser mot honom, svarade han intet.
 13.  Då sade Pilatus till honom: »Hör du icke huru mycket de hava att
      vittna mot dig?»
 14.  Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att
      landshövdingen mycket förundrade sig.

 15.  Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en
      fånge lös, vilken de ville.
 16.  Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
 17.  När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: »Vilken viljen I
      att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas
      Messias?»
 18.  Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit
      Jesus inför rätta.
 19.  Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till
      honom och låtit säga: »Befatta dig icke med denne rättfärdige
      man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull.»
 20.  Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att
      begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
 21.  När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: »Vilken av de
      två viljen I att jag skall giva eder lös?», så svarade de:
      »Barabbas.»
 22.  Då frågade Pilatus dem: »Vad skall jag då göra med Jesus, som 
      kallas Messias?»  De svarade alla: »Låt korsfästa honom.»
 23.  Men han frågade: »Vad ont har han då gjort?»  Då skriade de ännu
      ivrigare: »Låt korsfästa honom.»
 24.  När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet
      blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer
      i folkets åsyn och sade: »Jag är oskyldig till denne mans blod.
      I fån själva svara därför.»
 25.  Och allt folket svarade och sade: »Hans blod komme över oss och
      över våra barn.»
 26.  Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och
      utlämnade honom sedan till att korsfästas.

 27.  Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet
      och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
 28.  Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd
      mantel
 29.  och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud,
      och i hans högra hand satte de ett rör.  Sedan böjde de knä
      inför honom och begabbade honom och sade: »Hell dig, judarnas
      konung!»
 30.  Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i
      huvudet.
 31.  Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln
      och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till
      att korsfästas.

 32.  Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene,
      som hette Simon.  Honom tvingade de att gå med och bära hans
      kors.

 33.  Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det
      betyder huvudskalleplats),
 34.  räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han
      hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
 35.  Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig
      genom att kasta lott om dem.
 36.  Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
 37.  Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav
      vad han var anklagad för, och den lydde så: »Denne är Jesus,
      judarnas konung.»

 38.  Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan
      och den andre på vänstra.
 39.  Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
 40.  och sade: »Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger
      upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig
      ned från korset.»
 41.  Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och
      de äldste, begabbande ord och sade:
 42.  »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.  Han är ju
      Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på
      honom.
 43.  Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om
      han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'»
 44.  På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med
      honom.

 45.  Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som
      varade ända till nionde timmen.
 46.  Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: »Eli,
      Eli, lema sabaktani[2]?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför
      har du övergivit mig?»
 47.  Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: »Han
      kallar på Elias.»
 48.  Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde
      den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att
      dricka.
 49.  Men de andra sade: »Låt oss se om Elias kommer och hjälper
      honom.»
 50.  Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.

 51.  Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån
      och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
 52.  och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo
      upp.
 53.  De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in
      i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
 54.  Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus
      sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket
      förskräckta och sade: »Förvisso var denne Guds Son.»

 55.  Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat
      honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
 56.  Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs
      och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.

 57.  Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid
      namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
 58.  denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.  Då
      bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
 59.  Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
 60.  och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i
      klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången
      till graven, gick han därifrån.
 61.  Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de
      sutto gent emot graven.

 62.  Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade
      sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
 63.  och sade: »Herre, vi hava dragit oss till minnes att den
      villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall
      jag uppstå.'
 64.  Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så
      att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan
      säga till folket att han har uppstått från de döda.  Då bliver
      den sista villan värre än den första.»
 65.  Pilatus svarade dem: »Där haven I vakt; gån åstad och skydden
      graven så gott I kunnen.»
 66.  Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke
      allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.

[1]  Se Silverpenning i Ordförklaringarna.
[2]  Se Betoning i Ordförklaringarna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/40_27.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free