- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Markus, 4 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Markus, 4 Kapitlet

                   Jesus undervisar i liknelser om
                 himmelriket och stillar en storm på
                                sjön.

  1.  Och han begynte åter undervisa vid sjön.  Och där församlade sig
      en stor hop folk omkring honom.  Därför steg han i en båt; och
      han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på
      land utmed sjön.
  2.  Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i
      sin undervisning:

  3.  »Hören!  En såningsman gick ut för att så.
  4.  Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och
      fåglarna kommo och åto upp det.
  5.  Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och
      det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
  6.  men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke
      hade någon rot, torkade det bort.
  7.  Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde
      det, så att det icke gav någon frukt.
  8.  Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav
      frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
  9.  Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

 10.  När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom
      de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
 11.  Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given,
      men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
 12.  för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma,
      och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke
      omvända sig och undfå förlåtelse'.»

 13.  Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru
      skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna?  --
 14.  Vad såningsmannen sår är ordet.
 15.  Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet
      väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan
      ock tager bort ordet som såddes i dem.
 16.  Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det
      är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot
      det med glädje,
 17.  men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast
      till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för
      ordets skull, då komma de strax på fall.
 18.  Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det
      är sagt om dem som väl höra ordet,
 19.  men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och
      begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så
      att det bliver utan frukt.
 20.  Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som
      både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt,
      trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

 21.  Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för
      att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör
      det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
 22.  Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej
      heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma
      i dagen.
 23.  Om någon har öron till att höra, så höre han.»

 24.  Och han sade till dem: »Akten på vad I hören.  Med det mått som
      I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva
      eder tilldelat.
 25.  Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke
      har, från honom skall tagas också det han har.»

 26.  Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i
      jorden;
 27.  och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och
      säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
 28.  Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och
      omsider finnes fullbildat vete i axet.
 29.  När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden
      är då inne.»

 30.  Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med
      vilken liknelse skola vi framställa det?
 31.  Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är
      minst av alla frön på jorden;
 32.  men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst
      bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens
      fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

 33.  I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter
      deras förmåga att fatta det;
 34.  och utan liknelse talade han icke till dem.  Men för sina
      lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

 35.  Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över
      till andra stranden.»
 36.  Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan
      förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
 37.  Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att
      båten redan begynte fyllas.
 38.  Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden.
      Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke
      efter att vi förgås?»
 39.  När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön:
      »Tig, var stilla.»  Och vinden lade sig, och det blev alldeles
      lugnt.
 40.  Därefter sade han till dem: »Varför rädens I?  Haven I ännu
      ingen tro?»
 41.  Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är
      då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/41_04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free