- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Lukas, 1 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Lukas, 1 Kapitlet

               Änglabudskapen till Sakarias och Maria.
                Maria och Elisabet.  Johannes' födelse
                       och hans faders lovsång.

  1.  Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser,
      som bland oss hava timat, avfatta berättelser,
  2.  i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva
      voro åsyna vittnen och ordets tjänare,
  3.  så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända
      ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning
      skriva därom till dig, ädle Teofilus,
  4.  så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka
      du har blivit undervisad.
  5.  På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid
      namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning».  Denne hade till hustru
      en av Arons döttrar som hette Elisabet.
  6.  De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt
      efter alla Herrens bud och stadgar.
  7.  Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro
      de komna till hög ålder.
  8.  Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning,
      gjorde prästerlig tjänst inför Gud,
  9.  hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga
      sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och
      tända rökelsen.
 10.  Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret
      förrättades.
 11.  Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan
      om rökelsealtaret.
 12.  Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan
      föll över honom.
 13.  Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön
      är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och
      honom skall du giva namnet Johannes.
 14.  Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola
      glädja sig över hans födelse.
 15.  Ty han skall bliva stor inför Herren.  Vin och starka drycker
      skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han
      bliva uppfylld av helig ande.
 16.  Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras
      Gud.
 17.  Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att
      'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma
      till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett
      välberett folk.»
 18.  Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta?  Jag
      är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»
 19.  Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står
      inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna
      dig detta glada budskap.
 20.  Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och
      icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock
      i sin tid skola fullbordas.»
 21.  Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över
      att han så länge dröjde i templet;
 22.  och när han kom ut, kunde han icke tala till dem.  Då förstodo
      de att han hade sett någon syn i templet.  Och han tecknade åt
      dem och förblev stum.
 23.  Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav
      han sig hem.
 24.  Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll
      sig dold i fem månader;
 25.  och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett
      till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»
 26.  I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i
      Galileen som hette Nasaret,
 27.  till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av
      Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
 28.  Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du
      högtbenådade!  Herren är med dig.»
 29.  Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad
      denna hälsning månde innebära.
 30.  Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit
      nåd för Gud.
 31.  Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du
      giva namnet Jesus.
 32.  Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud
      skall giva honom hans fader Davids tron.
 33.  Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på
      hans rike skall ingen ände vara.»
 34.  Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske?  Jag vet ju
      icke av någon man.»
 35.  Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över
      dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför
      skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.
 36.  Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall
      föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för
      henne, som säges vara ofruktsam.
 37.  Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»
 38.  Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du
      har sagt.»  Och ängeln lämnade henne.

 39.  En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt
      till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
 40.  Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.
 41.  När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i
      hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
 42.  och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland
      kvinnor, och välsignad din livsfrukt!
 43.  Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
 44.  Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet
      till av fröjd i mitt liv.
 45.  Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev
      dig sagt från Herren.»
 46.  Då sade Maria:
        »Min själ prisar storligen Herren,
 47.    och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
 48.    Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet;
        och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
 49.    Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig,
        och heligt är hans namn.
 50.    Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte
        över dem som frukta honom.
 51.    Han har utfört väldiga gärningar med sin arm,
        han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
 52.    Härskare har han störtat från deras troner,
        och ringa män har han upphöjt;
 53.    hungriga har han mättat med sitt goda,
        och rika har han skickat bort med tomma händer.
 54.    Han har tagit sig an sin tjänare Israel
        och tänkt på att bevisa barmhärtighet
 55.    mot Abraham
        och mot hans säd till evig tid,
        efter sitt löfte till våra fäder.»
 56.  Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände
      därefter hem igen.
 57.  Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon
      födde en son.
 58.  Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade
      bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.
 59.  Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de
      ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
 60.  Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall
      heta Johannes.»
 61.  Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det
      namnet.»
 62.  Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet
      skulle heta.
 63.  Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans
      namn.»  Och alla förundrade sig.
 64.  Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han
      talade och lovade Gud.
 65.  Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt
      detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.
 66.  Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde
      väl varda av detta barn?»  Också var ju Herrens hand med honom.
 67.  Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och
      profeterade och sade:
 68.    »Lovad vare Herren, Israels Gud,
        som har sett till sitt folk och berett det förlossning,
 69.    och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn
        i sin tjänare Davids hus,
 70.    såsom han hade lovat
        genom sin forntida heliga profeters mun.
 71.    Ty han ville frälsa oss från våra ovänner
        och ur alla våra motståndares hand,
 72.    och så göra barmhärtighet med våra fäder
        och tänka på sitt heliga förbund,
 73.    vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,
 74.    Han ville beskära oss
        att få tjäna honom utan fruktan,
        frälsta ur våra ovänners hand,
 75.    ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet
        i alla våra dagar.
 76.    Och du, barn, skall bliva kallad
        den Högstes profet,
        ty du skall gå framför Herren
        och bereda vägar för honom,
 77.    till att giva hans folk kunskap om frälsning,
        i det att deras synder bliva dem förlåtna.
 78.    Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull,
        som skall låta ett ljus gå upp
        och skåda ned till oss från höjden,
 79.    för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga'
        och så styra våra fötter in på fridens väg.»
 80.  Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden.  Och han
      vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för
      Israel.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/42_01.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free