- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Lukas, 7 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Lukas, 7 Kapitlet

                  Jesus botar en hövitsmans tjänare,
                uppväcker en änkas son i Nain, vittnar
               om sig och om Johannes döparen, mottager
                 en synderska i fariséen Simons hus.

  1.  När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick
      han in i Kapernaum.

  2.  Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk
      och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
  3.  Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av
      judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
  4.  När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade:
      »Han är värd att du gör honom detta,
  5.  ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt
      synagogan åt oss.»
  6.  Då gick Jesus med dem.  Men när han icke var långt ifrån
      hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga
      till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att
      du går in under mitt tak.
  7.  Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till
      dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
  8.  Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock
      krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så
      går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag
      säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»
  9.  När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände
      sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder:
      Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»
 10.  Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren
      vara frisk.

 11.  Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
      honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
 12.  Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han
      var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor
      hop folk ifrån staden gick med henne.

 13.  När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade
      till henne: »Gråt icke.»
 14.  Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade.
      Och han sade: »Unge man, jag säger dig: Stå upp.»
 15.  Då satte sig den döde upp och begynte tala.  Och han gav honom åt
      hans moder.
 16.  Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor
      profet har uppstått ibland oss» och: »Gud har sett till sitt
      folk.»
 17.  Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
      däromkring.

 18.  Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
 19.  Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem
      till Herren med denna fråga: »Är du den som skulle komma, eller
      skola vi förbida någon annan?»
 20.  När mannen kommo fram till honom, sade de: »Johannes döparen har
      sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma,
      eller skola vi förbida någon annan?'»
 21.  Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar
      och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många
      blinda gav han deras syn.
 22.  Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen
      för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta
      gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga
      förkunnas glädjens budskap'.
 23.  Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

 24.  När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala
      till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen?
      Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
 25.  Eller varför gingen I ut?  Var det för att se en människa klädd i
      fina kläder?  De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet,
      dem finnen I ju i konungapalatsen.
 26.  Varför gingen I då ut?  Var det för att se en profet?  Ja, jag
      säger eder: Ännu mer än en profet är han.
 27.  Han är den om vilken det är skrivet:
        'Se, jag sänder ut min ängel framför dig,
        och han skall bereda vägen för dig.'
 28.  Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen
      varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är
      likväl större än han.
 29.  Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl
      publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
 30.  Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om
      dem själva och läto icke döpa sig av honom.

 31.  Vad skall jag då likna detta släktes människor vid?  Ja, vad äro
      de lika?
 32.  De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och
      säga:
        'Vi hava spelat för eder,
        och I haven icke dansat;
        vi hava sjungit sorgesång,
        och I haven icke gråtit.'
 33.  Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och
      dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond
      ande.'
 34.  Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu
      sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en
      publikaners och syndares vän!'
 35.  Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.»

 36.  Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick
      in i fariséens hus och lade sig till bords.
 37.  Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att
      han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en
      alabasterflaska med smörjelse
 38.  och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte
      väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt
      huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med
      smörjelsen.
 39.  Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid
      sig själv: »Vore denne en profet, så skulle han känna till,
      vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han
      skulle då veta att hon är en synderska.»

 40.  Då tog Jesus till orda och sade till honom: »Simon, jag har
      något att säga dig.»  Han svarade: »Mästare, säg det.
 41.  »En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer.  Den ene var
      skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
 42.  Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem
      båda.  Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?»
 43.  Simon svarade och sade: »Jag menar den åt vilken han
      efterskänkte mest.»  Då sade han till honom: »Rätt dömde du»
 44.  Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: »Ser du
      denna kvinna?  När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
      till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar
      och torkat dem med sitt hår.
 45.  Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag
      kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
 46.  Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
      fötter med smörjelse.
 47.  Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne
      förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek.  Men den som får
      litet förlåtet, han älskar ock litet.»
 48.  Sedan sade han till henne: »Dina synder äro dig förlåtna.»
 49.  Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig
      själva: »Vem är denne, som till och med förlåter synder?»
 50.  Men han sade till kvinnan: »Din tro har frälst dig.  Gå i frid.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/42_07.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free