- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Lukas, 10 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Lukas, 10 Kapitlet

                Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar,
                   prisar sin Faders frälsningsråd,
               framställer liknelsen om den barmhärtige
                 samariten, besöker Marta och Maria.

  1.  Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför
      sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte
      komma
  2.  »Skörden är mycken, men arbetarna äro få.  Bedjen fördenskull
      skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.
  3.  Gån åstad.  Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.
  4.  Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen
      icke på någon under vägen.
  5.  Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över
      detta hus.'
  6.  Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid
      I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända
      tillbaka över eder själva.
  7.  Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava
      att giva, ty arbetaren är värd sin lön.  Gån icke ur hus i hus.
  8.  Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så
      äten vad som sättes fram åt eder,
  9.  och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds
      rike är eder nära.'
 10.  Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder,
      så gån ut på dess gator och sägen:
 11.  'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad
      skaka vi av oss åt eder.  Men det mån I veta, att Guds rike är
      nära.'
 12.  Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva
      drägligare än för den staden.

 13.  Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgärningar som
      äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så
      skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort
      bättring.
 14.  Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och
      Sidon än för eder.
 15.  Och du.  Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen?
      Nej, ned till dödsriket måste du fara.  --
 16.  Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han
      förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom
      som har sänt mig.»

 17.  Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade:
      »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt
      namn.»
 18.  Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen
      såsom en ljungeld.
 19.  Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner
      och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke
      kunna göra eder någon skada.
 20.  Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan
      glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»

 21.  I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och
      sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
      för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men
      uppenbarat det för de enfaldiga.  Ja, Fader; så har ju varit ditt
      behag.
 22.  Allt har av min Fader blivit för trott åt mig.  Och ingen känner
      vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen
      och den för vilken Sonen vill göra honom känd.»

 23.  Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem
      och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.
 24.  Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som
      I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men
      fingo dock icke höra det.»

 25.  Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade:
      »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
 26.  Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen?  Huru läser du?»
 27.  Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt
      ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt
      ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»
 28.  Han sade till honom: »Rätt svarade du.  Gör det, så får du leva,
 29.  Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då
      min nästa?»
 30.  Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned
      till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans
      kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och
      läto honom ligga där halvdöd.
 31.  Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick
      se honom, gick han förbi.
 32.  Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick
      se honom, gick han förbi.
 33.  Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han
      låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom
 34.  och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och
      förband dem.  Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde
      honom till ett härbärge och skötte honom.
 35.  Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem
      åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom
      skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.'  --
 36.  Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
      nästa, som hade fallit i rövarhänder?»
 37.  Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.»  Då sade
      Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»

 38.  När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
      vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
 39.  Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
      Herrens fötter och hörde på hans ord.
 40.  Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom.
      Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min
      syster har lämnat alla bestyr åt mig allena?  Säg nu till henne
      att hon hjälper mig.»
 41.  Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig
      bekymmer och oro för mångahanda,
 42.  men allenast ett är nödvändigt.  Maria har utvalt den goda
      delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/42_10.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free